”Vi vände i dödens väntrum”

Erika, David och Maria ser i dag livet på ett annat sätt

Erika fick hästen över sig och blev förlamad. David höll på att drunkna i en vattenskidolycka och Maria var nära att mista livet när motorcykeln vurpade.

Möt tre unga människor som alla sett döden i vitögat och därför ser livet på ett annat sätt i dag.

helskärm

Erika älskade att resa. Jobbade i Tyskland. Reste till Australien. Men på semestern i Sverige för 15 år sedan lånade hon hästen som skulle komma att kasta omkull hennes liv – bokstavligen.

– Jag var ute och red i skogen ensam. Hästen jag hade lånat var ganska stirrig och i en lång uppförsbacke uppför ett berg stack han iväg. Jag var egentligen inte speciellt oroad utan tänkte att han får väl springa sig trött. Men plötsligt kastade sig hästen åt sidan och innan jag visste ordet av låg jag på backen, säger Erika.

Hon förstod direkt att något allvarligt hade hänt eftersom hennes ben låg i en konstig vinkel utan att hon kunde röra dem.

– Jag minns också att tröjan hade åkt upp och att det satt myggor på magen som jag inte kände.
Hästen sprang hem. Ägarna red skallgång tillsammans med grannarna. När de hade hittat Erika och hon väl kom in till Falu lasarett konstaterades det att hon hade brutit nacken i höjd med sjunde halskotan. På natten flögs hon med helikopter till Uppsala för operation. Sedan följde fem månader på sjukhus.

– Jag hade fått en bestående förlamningsskada från armhålan och neråt. Det gällde att vänja sig vid ett liv i rullstol. Allt fick läras in på nytt.

I början tog det en kvart att ta på sig en strumpa. Att lära sig gå på toaletten själv tog tio månader.

Jag hade svårt att se ett liv i rullstol framför mig. I början ville jag bli bra igen. Jag kunde inte identifiera mig med andra rullstolsburna personer, men jag insåg rätt snabbt att det inte fanns något annat alternativ än att göra det bästa av situationen. Mötet med andra personer i liknande situation var oerhört viktigt.
En rehabperiod på Rehab station Stockholm, före detta Frösunda center, kom att förändra mycket i Erikas liv. Hon mötte många inspirerande människor som levde bra och innehållsrika liv fast de satt i rullstol.

– Mötet med dem gav mig livsgnistan tillbaka. I dag hoppas jag kunna vara en bra förebild för nyskadade killar och tjejer. Jag vill kunna peppa dem att bli föräldrar, precis som jag, trots att de har en ryggmärgsskada.
I sitt arbete som projektsamordnare på Stiftelsen Spinalis har hon bland annat startat ett nätverk för kvinnor med ryggmärgsskada. Varje år bryter 120 till 150 personer rygg eller nacke i Sverige. Av dessa är 80 procent män och de flesta i åldern 20 till 30 år.

– Det var tydligt att det fanns ett behov för kvinnor att träffas och utbyta erfarenheter. I dag är jag glad att jag lever och har ett bra liv. Jag känner mig lyckligt lottad som har två underbara barn, familj, vänner, arbete och får vara frisk.

Caroline Engvall