”Jag hoppas på kungligt homo-äktenskap”

Terri Eriksson om monarkins folklighetsvåg

helskärm

”För Sverige – i tiden” heter den svenska kungens valspråk. Och även om inte just hans barn hänger med i den nya tidens familjebildningar så gör andra europeiska kungahus det.

Det handlar om skilsmässor, bonusbarn och ombildade familjer.

Självfallet förstår jag att det blir komplicerat att hitta lämpliga titlar och roller för exprinsessor som Alexandra i Danmark eller nya kronprinsessor som Camilla Parker Bowles (som numera heter Mountbatten-Windsor).

Fast det rör sig ändå om lyxproblem.

Prins Charles andra gemål Camilla får inte kallas kronprinsessa, utan istället ”prinsessa av Wales och grevinna av Chester, hertiginna av Cornwall, samt hertiginna av Rothesay, grevinna av Carrick, baronessa av Renfrew, Lady of the Isles och prinsessa av Skottland”.

Jag vågar påstå att det inte är fy skam. Bara lite långt och krångligt. Den kvinnan måste ha världens största visitkort!

Vår tids moderna kungligheter har satsat hårt på att framstå som ”vanliga”.

De framhåller gärna att de gillar att gå klädda i jeans och tröja, att de trivs bäst i enkla sammanhang, att de har allmänna intressen.

I Norge har prinsessan Märta Louise och Ari Behn gått emot strömmen genom att ge sina barn otraditionella namn som Emma Tallulah och Leah Isadora.

Självklart innebär monarkins folklighetsvåg att kungligheterna också skiljer sig som vanligt folk. Jag förstår inte riktigt kritikerna: skulle det vara bättre om de höll ihop? Inte bara ”för barnens skull”, som det brukar heta. Utan ”för folkets skull”?

Ärligt talat, jag bryr mig inte om Victoria får barn och sen skiljer sig från Daniel, gifter om sig med en Kostas och får barn nummer två och sen skiljer sig från honom också.

Hur många känner på fullaste allvar att Victorias livsval skulle kränka dem in i märgen?


Inget nytt under solen, säger jag. Vi pratar om att bonusbarnen och styvmammorna har tagit över slotten.

Om jag inte missminner har det hänt gång på gång i de flesta kungahus historier.

Henrik VIII av England var gift sex gånger och hade tre barn med tre olika hustrur – och dessutom minst ett utomäktenskapligt barn. Henriks dotter Elisabet I av England måste ha haft en ganska konstig syn på begreppet familj: pappa kungen lät halshugga modern, hennes sista styvmor gifte om sig med Elisabets halvbrors morbror och Elisabets halvsyster såg till att fängsla lillasyrran för att själv komma åt tronen.

Låter det rörigt? Det VAR rörigt i dåtidens kungahus.

Den normala kärnfamiljen har varit en parentes i monarkins historia. Och nu är vi återigen på väg bort från den. Själv hoppas jag på det första kungliga homoäktenskapet. Fast det lär vi få vänta på.