’Jag har gett upp allt för att hjälpa utsatta kvinnor’

Åsa Passanisi

Från prinsessa till gerillasoldat - i dag driver Soheila Fors tre tehus och planerar nya företag

helskärm

Hon är prinsessan som klippte håret och blev ­gerillasoldat - i stället för att gifta sig med sin kusin.

I dag driver Soheila Fors ett skyddat boende, flera företag och tehus för kvinnor i Sverige.

- Jag är nog inte en lämplig prinsessa. Jag har gett upp allt för friheten att kunna hjälpa utsatta kvinnor.

Inte ens ett gråmulet, vindpinat Stockholm kan få henne att sluta le. Flera väskor och kartongen med baklava, från det egna ­bageriet i Karlskoga, väger tungt, men Soheila tar ändå­ av sig skinnhandskarna och ger dem till fotografen.

- Du fryser, här, du kan få mina vantar.

Svår att fånga

I dagarna släpps hennes självbiografi ”Kärleken blev mitt vapen” och det är om den vi ska prata men berättelsen är svår att fånga.

Iranska prinsessan av Kalhor verkar ha levt minst hundra liv. Och även om det hela tar sin början i ett tjusigt palats, som privilegierad dotter till en emir, ska hennes tillvaro snart kantas av misshandel, hot om tvångsgifte, krig och flykt.

Soheila Fors hade kunnat ge upp - men i stället har det mörka gjort henne allt mer övertygad om sin rätt att leva som hon vill - och att kärlek övervinner det mesta.

- När jag var liten läste jag Pippi Långstrump, gick klädd i snickarbyxor och vägrade se mig som mindre värd bara för att jag var flicka, säger hon när vi ­slagit oss ner i en soffa på redaktionen.

Bröt mot normer

Den lilla obstinata prinsessan rörde upp rådande normer och gav sin mamma huvudvärk - men Soheilas far njöt av sin dotters styrka och uppmanade henne att alltid vara sann mot sig själv. När kriget mellan Iran och Irak bröt ut 1980 svidade prinsessan om till gerillasoldat, klippte håret och gav sig av mot bergen i norra Iran. När släkten försökte få ­henne att gifta sig med en kusin satte hon sig på ­tvären. Och rymde.

I stället valde Soheila en man av sämre börd, som ­senare tog med henne till Sverige där nästa helvete tog vid.

- Han misshandlade mig så illa att jag och våra två barn tvingades fly till ett skyddat boende i Göteborg.

Ensam och utlämnad

Prinsessan av Kalhor var nu ensam, utlämnad och rädd - dessutom i ett främmande land med en helt ­annan kultur. Hennes älskade far hade dött några år tidigare, hon hade vanärat sin familj - gift sig med fel man, brutit med sin religion och landet hon nu befann sig i visste hon ingenting om.

Som så många gånger tidi­gare hade Soheila kunnat ge upp. Men någonting hände under vistelsen på det skyddade boendet.

- När allt var som mest nattsvart vaknade jag bara upp en dag och kände ”nej, nu räcker det. Jag har fått nog. ”

Soheila började smida planer. Hon visste inte hur men på något vis skulle hon ägna sitt fortsatta liv åt att hjälpa andra kvinnor i samma situation som hon själv.

Och i dag har hon förverkligat sig dröm med råge­. Hon driver ett skyddat boende, flera tehus för kvinnor samt en mattfabrik och ett bageri, där utsatta har möjlighet att bli självförsörjande.

Världens första tehus för kvinnor

Vägen dit har varit­ lång och brokig. Men i oktober 2010 kunde äntligen porten till världens första tehus för kvinnor slås upp i Karlskoga. Tack vare ett bidrag på 25 000 kronor från länsstyrelsen och med hjälp av ortsbor, företagare och andra fick hon i hop det som behövdes.

- I början ägnade jag timmar åt att leta efter grejer på soptippen, jag hittade både ­tapeter, soffor, sängar och annat som människor kastat,­ säger hon och ler.

Sen dess har tehusen ­blivit fler. Förutom i Karlskoga, finns ett i Karlstad och i februari öppnar ett i Jönköping.

- På tehusen får kvinnorna en fristad, de bryter sin isolering, får vänner och kan börja skapa sig ett eget liv i sitt nya land, säger Soheila, som menar att kvinnor som lever i hederskulturer behöver hjälp med att förstå det svenska samhället och sina rättigheter.

- Det sker inte per automatik, menar hon.

Ganska snart efter att det första tehuset öppnats insåg Soheila att en mötesplats är bra - men sen då? Att dricka te och prata räcker inte. Därför driver hon nu även ett skyddat boende, ett bageri och en mattfabrik där kvinnornas kunskap kommer till ­användning.

Planerar fler företag

- Man måste se helheten och hjälpa kvinnorna på alla­ fronter. Att bli självförsörjande är ett stort och viktigt steg, säger hon.

Soheila har i dag försonats med delar av sin familj och pratar ofta med sin mamma i telefon.

- Jag valde att inte leva som min mamma ville, jag är nog en ganska jobbig prinsessa i det avseendet, men det har min mamma accepterat nu.