Vill inspirera – till skilsmässa

Britt Peruzzi

Wennstam och Sveland släpper bok om glädjen med en separation

En skilsmässa är ingen trafikolycka.

Den kan bli galet underbar.

Nu kommer boken som vill inspirera till uppbrott – Maria Sveland och Katarina Wennstam vill lyfta separationens glädje:

– Är det provocerande så får det vara det. Skammen måste bort.

I ”Happy, happy” berättar tio kända svenska kvinnor om sina skilsmässor. Med raka, nakna texter, direkt från hjärtat.

– En skilsmässa ligger som en kvarvarande böld hos många som separerat, säger Katarina Wennstam som redan i förordet understryker att varje skilsmässa är unik, med sina egna mått av smärta och sorg.

Entydig bild

Men bilden av skilsmässan har varit för entydigt negativ, menar författarna.

– Förenklingen står ofta omvärlden för, de som säger att folk skiljer sig för lätt. Vi har försökt visa att både smärta och glädje ryms

i samma hjärta.

Båda höll på att läka efter sina skilsmässor när idén om boken kom till.

– Det går att hitta en hel del skildringar i romanform men just när det gällde ärliga raka, nutida svenska berättelser fanns ingenting.

Det som också slog dem var att det finns mycket forskning kring hur dåligt barn mår av separation, men ingenting om motsatsen.

– Det tycks vara tabu att ta upp att många barn lider av relationer där föräldrar inte borde vara tillsammans.

Bokens kvinnor beskriver ångesten inför beslutet och sorgen efteråt, men också glädjen och känslan av pånyttfödelse. Syftet är att skilda kvinnor ska bli stärkta – och fler våga ta steget.

– Jag känner många som borde skilja sig men inte vågar, av rädsla för vad folk ska säga eller för att inte ha råd att bo kvar – sådant jag själv gick och funderade på, säger Katarina Wennstam.

Tror på kärleken

Hon är själv skilsmässobarn men har inte gett upp hoppet om tvåsamheten.

– Vår bok är ingen frontalattack mot äktenskapet. Jag är tveksam till konstruktionen äktenskap men tror fortfarande på kärleken.

Titeln ”Happy, happy” kändes given, när värsta stormen lagt sig. Maria Sveland upplevde flytten från en fyra högst upp till en tvåa på andra våningen som en flytt ”från källaren upp till takterassen”.

Sedan köpte hon en borrmaskin.

– Jag hade alltid trott att jag inte var teknisk. Det kan låta löjligt men det fanns en laddning och symbolik

i det.