”Föräldrarna måste också få ha en komma-ut-process”

Elisabets första reaktion var chock och rädsla

helskärm

När Elisabet Grafströms son kom ut som homosexuell kände hon först både sorg och skuldkänslor. I dag är hon en av eldsjälarna i RFSL:s föräldragrupp Stolta Föräldrar.

– Det var den första augusti 1998, jag glömmer det aldrig. Rikard var 21, studerade i USA, och ringde hem en dag och sa bara ”Hej mamma, jag är homosexuell”.

Elisabet Grafströms första reaktion var chock och rädsla.

– Jag hade aldrig anat något. Och min reaktion blev att börja gråta. Nyligen separerad från sin man ifrågasatte Elisabet genast om det här var hennes ”fel”.

– Nu förstår jag ju att föräldern inte har något som helst med barnets sexualitet att göra. Men som många andra i min generation hade jag väldigt dåliga kunskaper. Allt jag visste var saker man hörde i media om bastuklubbar och HIV, och de enda homosexuella jag hade en relation till var de kändisar som kommit ut.

Fick hjälp av RFSL

Hon beskriver det som att ”föräldrarna också har en komma-ut-process”.

– Man får bli hur ledsen som helst. Man får känna sorg. Alla får ha sin egen process. Det enda du aldrig får göra är att stänga dörren för ditt barn.

Men även barnet måste tänka på sina föräldrars känslor, säger hon.

– Barnet har ofta vetat det här

i flera år. Bearbetat och kanske skapat ett kontaktnät av vänner som vet om det. Föräldern börjar sin process i samma stund, det kanske inte går att bara säga ”Jaha! Fine!”. Det måste även barnet förstå. Att det måste få ta tid även för mig.

Tre dagar efter samtalet satt Elisabet med två kuratorer på RFSL:s kontor.

– Jag behövde hjälp för att kunna förstå, för att kunna vara ett stöd för min son och ha en fin relation till honom.

I dag är hon en del av föräldranätverket Stolta Föräldrar, och ställer ofta upp och pratar med andra oroliga föräldrar.

Viktigt ge signaler

– Det finns inget facit för hur man ska hantera det. Det viktiga är förstås att vara tydlig med att man älskar barnen oavsett. Men om man tycker att det är jobbigt att hantera ska man också säga det till barnet, och prata om det.

Samtidigt råder hon till viss finkänslighet.

– Man behöver inte gå på med alla frågor. Men man kan visa sina värderingar, oavsett om barnet kommit ut eller inte. Till exempel genom att prata om homosexualitet i samband med Pride-festivalen. Ge signaler om att man tycker att det är okej.

Något Elisabet önskar att hon själv ”hade varit bättre på”.

– Jag är inte säker på att jag alltid var så bra på det. Man pratar om ”de där”. Om ditt barn är homosexuell och hör det, tänk dig själv hur det måste kännas...

Själv oroade hon sig främst för sonens utsatthet.

– Jag var rädd att han skulle bli utsatt för våld eller trakasserad. Att hans liv skulle bli så mycket svårare. Men det finns ju så många andra saker som hade varit mycket svårare än det här.

”Ring oss!”

Pride-tåget, som hon själv går med i varje år, tycker hon också att föräldrar ska lära sig att ta mer avslappnat.

– Visst, många spökar ut sig och är halvnakna. Du ser läderbögarna, och det kan skapa en rädsla och avoghet. Men det är ju en karneval! Alla karnevaler är extrema.

För den förälder som känner att de behöver hjälp med sina känslor är Elisabets besked enkelt.

– Ring oss! Du kan alltid nå RFSL och Stolta Föräldrar via hemsidan. Det kan kännas som en katastrof med alla nya känslor, och det måste det få göra. Det är inget att skämmas över. Det viktiga är att behålla fokus på det som är viktigt: Relationen till ditt barn.

Fredrik Backman