”Saknar du inte din familj?”

Plymouth-avhoppande Ann-Marie svarar på läsarnas frågor

ida säger: Hur var det att växa upp i den sekten?
Ann-Marie säger: När jag var liten så var det ganska vanligt, det var mest regler om kläder, de hårdare reglerna kom först på 60-talet och då var jag nästan vuxen. Jag fick dock inte klippa mitt hår eller konfirmeras vilket gjorde att jag kände mig lite annorlunda.
bengt säger: vad var droppen som fick dig att lämna sekten?
Ann-Marie säger: Mina syskon tog avstånd tidigare än mig, vilket gjorde det enklare. På 60-talet kom reglerna om att så kallade orena och de som är med i sekten fick inte äta vid samma bord, vilket inte var något för mig. Jag var nog egentligen för snäll, vilket var anledningen till att jag stannande så länge som jag gjorde. jag höll egentligen inte med om nått i sekten.
Debby säger: Vad får du för hjälp som avhoppare?
Ann-Marie säger: Jag fick egentligen ingen hjälp när jag hoppade av, jag hade några kusiner som stod på samma sida som mig så vi stöttade varandra. Men någon hjälp från samhället i övrigt har inte varit aktuellt. Något stöd från min familj som är kvar i sekten fanns inte att tala om, de ville inte ens träffa mig och mina barn.
lisa säger: var det svårt att skaffa nya vänner efter avhoppet? Var du rädd?
Ann-Marie säger: Jag hade många vänner utanför sekten, jag hade kompisar ändå. Så jag saknade inte sektens medlemmar, jag var 21 år när jag hoppade av så jag hade hunnit träffa många personer utanför sekten. Mamma var den som bestämde i alla lägen, men jag tyckte inte att jag hade något att vara rädd för, jag hade ju bestämt mig. Jag visste att vi skulle behöva ta avstånd från varandra i familjen, så jag var beredd på det.
anna säger: nu när du lämnat sekten, ångrar du dig inte att du inte gjort det tidigare?
Ann-Marie säger: Egentligen skulle jag ju ha sagt upp bekantskapen för längesen, men då tyckte jag nog att vi levde rätt normalt, men sen plötsligt på 60-talet så ändrades reglerna rätt drastiskt. Så det var ett beslut som växte fram.
Linnea säger: Hej, måste först bara säga att jag tycker du är modig. Jag gick ur en frikyrkoförsamling för ett par månader sen, och har därefter mottagit både telefonsamtal och mail om att jag numera anses "förtappad" och "bortom all räddning". Har du några tips hur jag ska klara mig igenom det här? Hur gjorde du, det måste ha varit fruktansvärt den första tiden efter avhoppet?
Ann-Marie säger: Jag upplevde inte samma sak direkt som du, har inte fått några hot och så hade jag stöd i avhoppade syskon och kusiner, vi levde nog ett lite annat liv än det du går igenom just nu. Försök tänka som jag "Var glad att du slipper undan!" - Du har nu ett liv där du kan välja själv över ditt liv och dina val, vilket är så viktigt. Försök hitta kompisar utanför som du kan ta stöd hos och berätta för dem om det du varit med om så att de kan hjälpa dig.
tanja säger: hur lever du idag? får du några hot?
Ann-Marie säger: Jag lever ganska normalt och har kunnat lägga detta åt sidan. Jag har varit med i bland annat Hallandsposten och då har min bror som är kvar i sekten försökt ta kontakt med mig och velat frälsa mig, de tyckte inte om det jag berättade om dem. För övrigt anser jag att de vuxna får göra som dom vill men barnen är ju hjälplösa i dessa sekter, de får inte se någon annan del i livet än det som föräldrarna visar för dem.
bengt säger: vad tycker du om friskolor i allmänhet?
Ann-Marie säger: Jag har inte satt mig in så mycket i andra skolor, men jag tycker att så fort det handlar om religiösa skolor så borde det vara förbjudet. Och vad händer med den vanliga skolan om eleverna tas ifrån den. Om det vore möjligt så tycker jag inte att friskolor borde finnas.
lisa säger: din mamma gifte ju sig med en man som från början inte var medlem, räknades inte han som oren då, från början? är alla välkomna in i sekten?
Ann-Marie säger: Detta var ju på tidigt 30-tal och då var de mest glada över att pappa gick med i Plymouth, men han kunde ändå umgås med sina syskon. Senare smögs tankarna om orena människor på. Ingen är just nu välkommen in i sekten, man föds bara in i sekten. Man är till exempel inte välkommen in i deras lokaler. Antingen föds man in eller så kommer man aldrig in, de gifter sig bara med likasinnade.
Spoulsen säger: Hej Ann-Marie! Jag vill först säga att du är väldigt modig och stark som har orkat. Det behövs fler som du. Jag har läst både intervjun med dig och den med rektorn på skolan. Jag håller fullständigt med dig om att det är hemskt hur de tvingar barn in i sekten. Vad kan man som enskild individ göra för att påverka? Som barn hade jag en klasskamrat som föddes in i Jehovas och det var hemskt att se hur han blev behandlad.
Ann-Marie säger: Tyvärr kan man inte hjälpa till så mycket, det enda är att försöka stoppa dessa friskolor. Jag har varit i kontakt med länsrätten osv för att försöka stoppa beslut, jag trodde att de lyssnade men det gjorde de inte och skolan byggdes. Men försök att stå på dig. Om du har en kompis, lova den att ta hand om dem, erbjud dem ett hem i din familj. Om du orkar så lova din kompis att vara där och att alltid finnas som stöd.
säger: hej igen...Jag,vet inte hur jag ska uttrycka mig. Vad säger din man och hans föräldrar och era barn om det du varit med om?Är du någonsin rädd för att du vill eller saknar tillbaks?/sandra
Ann-Marie säger: Min familj har aldrig varit rädd för att jag ska vilja tillbaka. Min son sa i sin religionsklass att han skulle skriva ett arbete om Plymouthbröderna vilket nog var bra åtminstone för hans klasskamrater och lärare, men de har tagit min historia väldigt naturligt eftersom jag också gjort det. De tycker att de är bra att jag engagerar mig mot sekten, men vi pratar inte så mycket om det egentligen eftersom vi lagt det bakom oss nu. Jag har aldrig velat tillbaka, min familj har jag numera på "rätt sida". Man är nog starkare än man tror.
kristen säger: Tycker du att Pymouthbröderna fått chansen att försvara sig mot din kritik?
Ann-Marie säger: De har alla chanser i världen att svara, men de vill ju inte. De vill inte synas i media. En gång skrevs det ett svarsbrev på kritiken och då var det undertecknat av 3 flickonamn, vilket ingen tror är de riktiga avsändarna.
Moderator säger: Då var det dags för sista frågan:
Mr green säger: Fans det något positivt med att vara i en sekt?
Ann-Marie säger: Egentligen kan jag inte påstå det, definitivt inte. Jag upplevde inte att jag hörde dit alls så någon gemenskap kände jag aldrig.
Moderator säger: Tack alla som har chattat - ni var många och alla kunde tyvärr inte få svar. Stort tack också till Ann-Marie som delat med sig av sian erfarenheter!
Ann-Marie säger: Jag hoppas ni är nöjda med mina svar, om ni vill ställa mer frågor eller få kontakt med mig var vänliga kontakta Nina Johansson på aftonbladet.se