”Vår hjärna är inte anpassad till städer”

Uppdaterad 2013-05-28 | Publicerad 2013-05-25

Biologen Hasse Walum har hittat genen som gör människor mindre trogna.

– Vi är inte naturligt monogama. Och vi hjärnan luras av valmöjligheterna som finns i dag, säger han.

Biologen Hasse Walum.

Präriesorken är monogam och bildar par för livet. Ängssorken ägnar sig åt fritt sex och skaffar ungar med lite vem som helst.

Sorkarterna är nära släkt med varandra, och olikheterna mellan dem ger fingervisningar om att långa trogna parrelationer inte är lika lätt för alla.

Ämne binder ihop vid sex

Forskare har hittat skillnaden mellan dem: en gen för en signalsubstans i hjärnan som är involverad i att bygga relationer.

Biologen Hasse Walum på Karolinska institutet i Solna har hittat motsvarande gen hos människor.

– Det händer mycket i huvudet när vi har sex. Vasopressin och oxytocin ökar väldigt när vi har sexuellt umgänge. Det är ämnen som får oss att skapa band till den vi har sex med. Mycket tyder på att sexuellt umgänge är viktigt för att bibehålla relationen.

Han och hans forskarkollegor har också, med hjälp av tvillingstudier, visat att en viss former av generna gör att man inte är lika benägen att leva i långa förhållanden som övriga.

Gentyp ger lösare relationer

Bärarna av den gentypen har inte heller lika nära relationer till sin omgivning, sina barn och föräldrar.

Walum och hans kollegor har räknat ut att 30 procent av faktorer som bestämmer relationer är genetiska.

– Människan är, som de flesta andra djur, till naturen inte hundra procent monogam.

Varför svenskar i dag har fler partners än någonsin, tror han delvis har att göra med samhällsförändringar, som människans genetiska utveckling inte hänger med i.

– Ur evolutionärt perspektiv är vi fortfarande stenåldersmänniskor. Vi är utvecklade att leva i små grupper, där de flesta är släktingar. Det finns en drift i människan att minimera riskerna för inavel, varför man "ska" dras till attraktiva människor utanför gruppen.

”Kortslutning i hjärnan”

I och med urbaniseringen har grupperna vi lever i ökat exponentiellt i storlek, och med media och internet har individerna vi möts av dagligen blivit ännu fler, och kraven på partnern ökar.

– Det kan bli kortslutning i vår hjärna i dag när vi hela tiden exponeras för attraktiva individer: det finns så mycket runt omkring oss att det är svårt att fokusera på en partner. Vi tror att vi ska kunna byta till en ny partner, och till fotomodeller: när vi ser bilder av dem upplever vår hjärna att de finns i vår närmiljö.

– Vi är helt klart starkt influerade av ett konstant visuellt input som gör att vi hela tiden jämför vår egen partner mot alla världens människor.

Följ ämnen i artikeln