Mona, 47: En sorg – men nu har jag sminket ifred
Publicerad 2013-03-05
Tårarna sprutade när äldsta dottern Johanna flyttade hemifrån.
Hemma är det nu tystare än vanligt med bara en dotter kvar.
– Det var en stor sorg, säger mamma Mona Lundgren.
Det tog en månad, sedan var det bestämt. Äldsta dottern Johanna, 21, hade hittat en studentlägenhet i Hammarby sjöstad.
På bloggen Monas Universum har mamma Mona Lundgren beskrivit flyttdagen och hur de grät allihop den dagen.
– Mina läsare har faktiskt hjälpt mig jättemycket. Många av dem har varit med om samma sak. Jag har ju en humorblogg där jag har försökt vända det som är jobbigt till något komiskt. Det har faktiskt hjälpt, säger hon.
”Stå på egna ben”
Johannas flytt kom inte som en chock. Tillsammans med pojkvännen Robert Larsson, 25, hade Johanna bott i sitt flickrum.
– Det blev till slut så att vi var fyra vuxna som bodde tillsammans. Jag ville stå på egna ben, säger hon.
Fortfarande arbetar hon i familjeföretaget.
– Det har nog varit räddningen att vi ses varje dag på jobbet. Jag får ha kakan kvar, säger Mona.
Men flytten betydde inte bara sorg.
– När hon hade flyttat radade jag upp allt mitt smink och mina dyra hårprodukter i badrummet, det var härligt att få ha dem i fred, säger Mona.
Numera är soptunnan inte ens halvfull när sopbilen kommer och både mjölken och toapappret räcker längre.
– Nu kan jag gå och duscha direkt när jag vaknar, det var ju inte att tänka på förut, säger pappa Jimmy och ler.
Tid för relationen
Även om de som egna företagare arbetar mycket, upplever de ändå att det har blivit mer tid för relationen sedan äldsta flickan flyttade ut.
– Jag kan tänka mig att många inte vet hur man umgås när barnen flyttat. Det har varit en så stor del av livet, 20 år, säger Mona.
Sakta men säkert börjar de vänja sig vid att Johanna har flyttat.
– Men det gör ju inget om ni börjar bråka och du kommer hem några dagar, säger Mona, blinkar mot Johanna och tillägger skämtsamt:
– Men Jennifer kommer aldrig att få flytta, aldrig i livet. Det kan hon glömma.