”Välkomna till VM i hårklyveri”
Malin Wollin är less på studier om hur föräldrar gör fel
Jag har funderat mycket över detta, hur det kommer sig att killar tänker:
”HÄR KOMMER JAG” när tjejer tänker ”Här kommer lilla jag, hoppas att ingen tar illa upp”.
Är det måhända medfött att killar känner sig som kungen och tjejer som den som bäddar prinsessan Lillians säng?
Enligt en amerikansk studie tenderar vi att berömma killars och tjejers prestationer på olika sätt. Killarna får höra att de gjorde någonting bra, tjejerna fick höra att de själva var bra.
Hängde du inte med? Då kan jag varmt välkomna dig till årets upplaga av VM i hårklyveri!
Nu är jag raljant och fånig, för visst är det jättejätteviktigt att vi ser över hur vi bemöter killar och tjejer olika men samtidigt: det är inte lätt att vara förälder när man får studier som den ovan upptryckt i ansiktet. Man gör fel från det man vaknar tills dess att man går och lägger sig och vaknar barnet mitt i natten så gör man säkert fel då också.
För inte så länge sedan så handlade skuldbeläggarleken om att vi berömde barnen för mycket. Man ska inte hålla på och tjata om att teckningen är fin, hette det då.
Och nu ska vi säga att teckningen är fin på det här sättet:
”Vilken fin teckning du har gjort”
Men AKTA dig för att säga:
”Vad duktig du var som gjorde en fin teckning”
Det är livsfarligt. Barnet kan nämligen växa upp och bli en jagsvag tjej.
Jag är så less på dessa undersökningar á la ”föräldrar berömmer sina barn på fel sätt”.
Herregud, har vi inte större problem än så kanske vi har det ganska bra.
Inte sant?