”Vi behöver skoja om det som skrämmer oss”

Malin Wollin

Malin Wollin om humor – ett sätt att hantera hemskheter

helskärm

Vad säger man till en kvinna med en blåtira? Ingenting, hon har redan blivit tillsagd.

Jag tycker detta är jätteroligt, första gången jag hörde den fnissade jag bubblande förläget och höll handen framför munnen, det där är väl inte okej, egentligen. Jag har dragit den mellan tummen och pekfingret trehundra gånger och jag tycker det är lika roligt varje gång.

Alla skrattar till och så säger de hu så hemskt. Ingen jag har berättat den här för slår kvinnor med knytnävarna. Men det är roligt och det är dråpligt och man är ingen man som hatar kvinnor för att man skrattar åt kvinnohemskheter.

Man kan skämta om allt, säger jag ibland slentrianmässigt. Detta är inte sant. Man kan inte skoja om vidrigheter mot barn. Om vi räknar bort barnen kan vi skämta om allt. Men. Det måste vara roligt.

Ju hemskare ämne, desto roligare måste det vara.

Josef Fritzl-skämt måste vara jättejätteroliga.

Humor är det som räddar oss och frälser oss från bedrövelse, glas i kyckling och AMF-pengar.

Vi behöver skoja om det som skrämmer oss, det är nyttigt och mänskligt.

Katarina Wennstam  menar att det handlar om avsändare. Detta är delvis sant.

En fet flint jude utan ben som är homosexuell och döende i aids kan skämta om precis allt.

Det är orättvist.

Jag är vit, smal, medelklass och heteronormativ. Vad i hela friden kan jag skämta om? Vad har jag för svagheter? Just det, jag är kvinna. Jag kan dra blåtireskämtet och komma undan med det.

Judeskämt är väldigt roligt, jag älskar judiska kvinnor i femtioårsåldern som drar jude­mamma-skämt.

Som; När är ett judiskt foster livsdugligt?

När det tar läkarexamen.

I december kom Henrik Schyffert med sitt försvarstal till Kalmarsalen. Där sitter vi och vi skrattar okontrollerat åt ett barn upphängt i ett träd, ett barn som senare visar sig vara Henrik själv. Jag har en känsla av att Henrik hade lika lätt att hålla sig för flabben som en misshandlad kvinna. Det är mänskligt lidande, ensamhet och utsatthet och det är fan inte kul. Men vi skrattar lika fullt. För att vi är människor.

Så, vi kan skoja om det mesta. Allt handlar om finess, tajming och udd. Men kan vi alla vara överens om att hur okej kvinnomisshandelshumor än må vara så är något av det absolut mest töntiga man kan göra är att starta en Facebookgrupp och vältra sig i det?

Vad säger man till en man som startar en Facebookgrupp om kvinnoskämt? Ingenting, men vi kan vara säkra på att han gör det med vänsterhanden.