”Varje gång jag tänker elakt om min kropp skäms jag”

Malin Wollin

Malin Wollin blir upprörd när hon stör sig på sina korta ben – ”när det finns folk som inte har några”

helskärm

Jag har höga krav på min kropp.

Jag drömmer om den tid då jag har ett mer förlåtande inställning till min långa kropp.

Men nu är jag ung och stark och jag begär spänst och smidighet.

Jag vill inte säcka ihop för att jag har fyllt trettio, jag vill inte bli slapp i hullet för att jag har fött tre barn.

Det låter otroligt sorgligt att gå runt och klicka sig ledsen.

Jag blir så upprörd på mig själv när jag tänker störda kroppstankar.

Jag kan tänka att det var väl för sabla synd att jag skulle bli nära en och åttio och ändå ha taxben.

Men varje gång jag tänker elakt om min kropp skäms jag så att jag blir sotsvart i själen.

Tänk att få födas i ett demokratiskt land, av föräldrar som älskar mig (trots att jag var ett misstag), få studera, bli vad jag vill, få underbara barn, få uppleva kärlek.

Och så ska jag gå runt och störa mig på mina korta ben NÄR DET FINNS FOLK SOM INTE HAR NÅGRA.

Nej, detta är ett gigantiskt ickeproblem och varje gång jag tänker en bentanke borde jag skicka femhundra kronor till benlösa barn i Afghanistan.