”Ska inte lucia vara snällast av alla?”
Malin Wollin: Visst är det en utseendetävling
Visste ni att det är lag på att alla ljusen i en luciakrona inte får fungera samtidigt? Kosmisk decemberregel.
Jag har tre barn. Att den tolfte december springa omkring och leta efter ljus som glappar, glitter i en knutfylld boll samt elva lucialinnen (alla i storlek 122/128?) är föräldratortyr.
När man sedan sitter där och ser skrynkliga och snoriga fyraåringar som petar näsan med sina tärnljus, bär glittersnöre med bara snöret kvar över slickade mössfrillor och arton konkurrerande lucior så gråter man och tänker att det är så värt det.
Och den riktiga lucian, den som jag aldrig ser eftersom jag inte orkar gå upp så tidigt, så vackert allt det där är! Med äkta ljus, breda röda band och klara röster som stiger till kyrkans nock.
Åh!
Men ändå.
Vad är en lucia? Vad gör en lucia? För visst är det en utseendetävling? Jag känner inga andra kriterier. Borde det inte handla om vem som sjunger vackrast? Eller vem som gör mest för sina medmänniskor?
Jag tycker det verkar som om det alltid blir de med mjukast hår. Det ska vara blont, ganska långt och ögonen ska vara exemplariskt snälla. Men framför allt ska håret vara mjukt.
Kan man inte tänka sig att man plockar ut en välgörare, balsamanvändare eller inte, som får symbolisera det hoppfulla och med mänskliga ljuset i vår mörka kalla värld?
På lokal nivå misstänker jag att Luciaomröstningen bara handlar om en enda sak: vem som känner flest.
”Ring och rösta på min dotter!” heter det säkerligen på Facebook.
Och så vinner den som har flest människor om sig och kring sig.
Med detta sagt så har jag själv varit lucia. Jag läste till kantor (orgel- och gudvägrade och blev journalist) och i december 1998 satt vi i en ring på körträningen och diskuterade vem som skulle bära kronan. Lite lagom jävelusiskt släppte jag ut min högt surrade hårknut och lät håret falla till axlarna.
”Ja, jaaag vet då inte” sa jag och snurrade en hårlock kring mitt manipulativa finger.
”Malin kanske kan vara det” sa någon och jag kände att ungefär ingen höll med.
Men lucia blev jag och det var väldigt trevligt och uppburet det hela. Alla tanterna på ålderdomshemmet älskade mig mest och jag fick hundra kronor samt ett silverhalsband. Alla hatade mig lite till och det var underbart.
Luciatåg är oerhört vackra och ett skönt inslag av andlighet i denna sinnessjuka tillvaro som är ett hysteriskt marathon in i julaftonskaklet.
Men återigen hamnar något inte fullt så sekulärt på våra högst sekulära köksbord och vi ifrågasätter.
Bra.
Och: Bojkotta balsambrudarna och de långhåriga förförerskorna och satsa på tjejen som jobbar ideellt på stadens katthem.
Signe er alla. Amen.
Wollins WärstaWollins Wow!
En färsk undersökning visar att de som sover fyra timmar per natt är mindre produktiva än de som sover åtta timmar per natt. Så SYND att Nobelprisen redan delats ut!
Jag är död. Jo ni förstår, det blev den 121212 klockan 12:12 och jag brydde ihjäl mig.