”'Pappa' – tidningen för frånvarande fäder”
Åsa Erlandson undrar var ungarna är?
Förra veckan var jag på en barnmässa. En hel vägg med tidningsomslag fångade mitt intresse, vad sjutton gör en herrtidning här? Omslag efter omslag frontades av kända män i tredagarsstubb och snyggstajling och inget, absolut inget tydde på att det var en föräldratidning. Utom titeln: ”Pappa Magazine”. Tidningen för frånvarande fäder, för var är ungarna?
Kanske är de inne i tidningen? Jag sätter mig ner och letar, bläddrar förbi plocksidor med raklödder och testet med bilbarnstolar och kommer till wow! En jättefin, stort uppslagen bild på en pappa med sin nyfödda bebis på magen. Fast det var reklam för en bärsele. Jag läser vidare och landar i huvudartikeln. En programledare intervjuas om sitt spännande jobb och han är rolig, gör sig bra i kavaj på bilderna och är snabb i repliken: ”det var skitjobbigt” (angående en abort och två missfall).
Så där fortsätter det. Den pappa som känner sig det minsta osäker i sitt föräldraskap eller i sin parrelation har inget att hämta, mer än att ”det är viktigt med kommunikation och fasta rutiner”. Däremot får han veta vad Usain Bolt äter för att bli så snabb, och vem som innehar världsrekordet för hund på skateboard (den engelska bulldoggen Tillman). Små anekdoter som vore roliga om de vore just anekdoter – inte symtomatiska för hela tidningen.
Barn förekommer bara undantagsvis på omslaget tillsammans med sin förälder för herregud, annars kunde man ju tro att det är en PAPPA! Jag undrar så hur de inblandade tänkte. Det är ju inga okända killar som lyfts fram, utan sönderintervjuade kändisar som för en gångs skull kunde ta chansen att lyfta fram en annan sida.
Det är så synd. Jag skulle vilja hylla Pappa Magazine som i dagarna fyllde ett år, äntligen lyfts farsorna fram!, men det går bara inte. Det är fegt och klichéartat och befäster – åter igen – att pappa är en sidofigur. En som ”väljer rätt bil” medan mamma tar hand om känslopjunket. Visst finns här enstaka fina inslag som ”Månadens pappa” som handlar om föräldraskapet. Men man får verkligen leta. Ambitionen att stärka pappans roll får motsatt effekt när fokus ligger på mode, klockor och bilar. Varför inte amningssupport, bärselar och barn? Det är ju ändå en föräldratidning och vore jag man skulle jag bli förbannad över att reduceras till familjens teknikansvarige.
I programförklaringen står det att tidningen handlar om ”att bli förälder och allt vad det innebär av glädjeämnen och farhågor.” Jättebra! Gör den tidningen!
Tills vidare är svaret på frågan ”var är ungarna?”: I tidningen Mama.