”Plötsligt släpper vi moralen – och kallar in strippan”

Helena Trus

Helena Trus om möhippor och svensexor – då de som aldrig skulle gå på strippklubb inte tvekar att släppa in en strippa i sitt hem

Jag möter henne i dörren. Hon, endast iklädd stay-ups i nät och en lång munktröja som täcker de bara skinkorna...

helskärm

Hon dansar aldrig på svenska strippklubbar. Det är för tråkigt. Alkoholförbud råder. Där serveras endast bubbelvatten ur likt champagneflaskor och det kostar hundratals kronor för gästerna bara i inträde.

Det är lustigt, på en möhippa eller svensexa är det som om våra moraliska betänkligheter försvinner ut genom fönstret.

När ett besök på en strippklubb i vanliga fall inte finns på kartan är det med ens lika normalt att släppa in en strippa i vardagsrummet som det är att äta chips till lördagsfilmen.

Men just den här helgen sparade vi chipsen och lökdippen till tidpunkten då strippan visade anus och piercingen (på ett ytterst privat ställe) för den blivande bruden.

Bruden fick sitta på en trästol utan armstöd i hennes föräldrars lägenhet (iklädd korsett och sidentrosor) medan strippan sakta men säkert tog av sig bh:n och stringtrosa nummer två (av tre – när man strippar är lager på lager poängen).

– Jag visar inte allt för alla kunder, säger strippan. Men det är faktiskt oftare tjejer som tror det är ok att pilla med fingret när jag står så här.

Hon står böjd framåt, med rumpan mot bruden.

Vi andra satt mest tysta. När hon har demonstrerat ”dansen” ställer hon sig framför oss. Brösten pekar rakt upp och en minimal stringtrosa sitter kvar.

Vi pepprar med försiktiga frågor som ”varför blev du strippa”, ”kan du leva på det” och ”vad säger dina föräldrar om yrkesvalet”? Kanske försökte vi att normalisera situationen.

En av mina äldsta vänner gifter sig i sommar. Och vår present på möhippan blev en kvinnlig strippa som skulle lära henne hur hon dansar av kläderna för blivande maken.

Hittills, sedan 19-års ålder, har hon gjort över tusen strippar, mestadels på fester, för motorcykelknuttar, på möhippor och svensexor.

Under högsäsongen åker hon till klubbar ute i Europa och jobbar, allt oftare på klubbar i Köpenhamn.

Tillsammans med jultomten är julafton en strippas allra viktigaste och stressigaste dag.

Då hon drar in kanske mest pengar.

– Det är för alla ensamma människor. Då får man också agera lite av en psykolog, säger hon.

Efter dryga sextio minuter tar hon på sig den täckande munktröjan, lackstövlarna med platå igen, försvinner mot hissen ut i kylan.

Ett, enligt henne, ”mindre trevligt jobb” väntar ett par mil norr ut.