”Likt förbaskat är det Medie–Britney med släta lår man vill efterlikna”
Publicerad 2011-10-04
Läs Åsa Erlandsons krönika
Jag har testat att bli fantasisnygg. Efter att ha sett kända och okända ras först komma in på redaktionen, sedan se kick ass ut i tidningen ville jag också prova. Min order till fotografen och
stylisten löd ”ljug så mycket det går”. Och det gjorde de, med hjälp av smink, ljus och inte minst Photoshop. Resultatet blev fantastiskt. ”Du är skitsnygg! Ingen känner igen dig!”, som syrran sade.
Det var jättekul – och skrämmande. För tjejen på bilderna var inte jag, varken till kropp eller själ. Jag har inte provat igen utan sparar fotoalbumet som tröst till ålderdomshemmet när jag ändå inte kan skilja på fantasi och verklighet längre.
Photoshop har byggt upp en hel parallellvärld i medierna och blivit gränsvakten mellan den man är och den man vill vara. Vi är så matade med perfekta människor att en helt ny form av ”journalistik” gjort succé: Titta de äter–bilder på ostajlade kändisar som slafsar i sig
hamburgare. Storögda förfasar vi oss över att de ser ut som oss, för Photoshop har blivit norm.
Men det är inte längre kul. Förr handlade stajlingen om att ta fram det bästa i dig. Nu handlar det om att göra dig till någon annan. Den som vägrar uppfylla förväntningarna får det tufft, Kate Winslet tvingas hela tiden försvara sig.
Det är inte bara kändisar som är stajlingslavar, idag kan man inte ens presentera vädret i teve eller kommentera amerikansk politik utan att vara fixad först. Alltså var det bara en tidsfråga innan motreaktionen kom. Nu ska tioåringar få lära sig hur vanliga människor ser ut.
Och det är väl bra att barn lär sig skilja mellan människor och fantasiprodukter. Det är bara så sorgligt att det ska behövas och tyvärr tror jag inte att det hjälper så länge Photoshop fortsätter att pumpa ut utopier. Det är likt förbaskat Medie–Britney med släta lår man vill efterlikna, inte den verkliga i keps och acne.