Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Jenny, Jennifer

”Vem har inte drömt om hämnd?”

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-01-15

Men Terri Eriksson är säker: Ingen blir en god människa av våld, förnedring och rädsla

Terri Herrera Eriksson är Wendela-krönikör.

Hämnden på mobbarna och de allmänna skitungarna. Vem har inte drömt om det?

Man behöver inte ens vara mobbad eller ha ett mobbat barn för att vilja ge igen.

I varje årskull finns det alltid någon liten vardagsterrorist som man drömmer om att sätta på plats.

Sen jag var liten har skolorna utvecklats otroligt mycket med antimobbningsteam, Friends och grupparbeten om hur en bra kompis ska vara.

Det finns många vettiga vuxna i skolan.

Ändå lär sig småtjejer och killar tidigt hur det hårda livet på skolgården funkar: dummast vinner.

Min sjuåriga dotters berättelser från sin vardag gör ofta ont i ett föräldrahjärta.

Vi byggde en snökoja idag, vi byggde under alla raster och den blev jättefin – fast sen rasade Kewin den.

Vad gjorde ni då? Sa ni åt nån vuxen?

Nä, vi försökte bygga upp den igen, men då kom Kewin tillbaka och kastade isklumpar på kojan och sa att han skulle kasta på oss om vi inte flyttade på oss. Så vi fick gå.

När jag hör sånt så kliar det i fingrarna att mula Kewin med snö så att han aldrig glömmer det. (Och även skicka en snölass på de som skär ner på fritidsverksamheten så att det går tre vuxna på 45 barn).

Jag och en kompis, vars dotter går i en stökig klass med flera förtryckartyper, brukar skämta om att man borde göra blixtaktioner som går ut på våld.

Vi fantiserar om att klä ut oss till läskiga clowner, storma skolgården, spöa snorungarna och förstöra deras kojor.

Innan vi drar oss tillbaka väser vi i deras öron: ”Var snäll – annars kommer vi tillbaka!”

Blotta skräcken för att De Onda Våldsclownerna kan slå till igen borde få dem att hålla sig i skinnet.

Men det är sånt vi säger när vi vräker ur oss vår föräldrafrustration över skolans hårda värld.

Vi kommer aldrig, aldrig att ge oss på barn.

För innerst inne vet vi: ingen blir en god människa av våld, förnedring och rädsla.

Jag tvivlar inte på att MTV:s nya succé Bully Beatdown är bra teve.

Men jag är övertygad om att de positiva effekterna uteblir på längre sikt.

”Jag var en bullie förut, men sen fick jag spö av en kampsportstjärna och då insåg jag hur dum jag hade varit och sen dess har jag blivit en toppenperson som omfamnar livet och mina medmänniskor.”

Det är en replik vi aldrig får höra.

För det funkar inte så i verkligheten utanför MTV.

Följ ämnen i artikeln