”Det är något med mödrar och söner”
Malin Wollin om svärmödrar
Det är något med mödrar och söner.
Tidigare tyckte jag att det var trams.
Jag tänkte att mammor med söner var svaga och mesiga och rent av lite rubbade.
Sedan fick jag en son.
Oups.
Vad är det med dessa söner och vad är det de gör med oss? Hur länge ska det vara så här?
Jag tramsar och fjamsar och kan inte bli arg.
Han är ju så rysligt söt och välartad.
Ibland, när man ställer fram något som inte faller honom på läppen säger han:
”Det här är inte gott för mig”
Jag och en vän föreställer oss hur han gör slut med framtida tjejer med den kräsna repliken ”Du är inte bra för mig”.
Och vilken tjej ska det vara? Kommer jag älska henne? Kommer jag vara svår? Kommer jag ta min son i försvar vad saken än gäller?
Det har hänt att min egen svärmor har vänt sig till mig och frågat om jag har glömt varma tröjor till barnen, trots att Joachim sitter bredvid.
Det är inte så dramatiskt, jag säger bara Nej, det var din son och så är saken utagerad.
För så är det nämligen i vårt hem. Jag är mannen. När vi ska åka någonstans är det Joachim som packar, annars lägger jag bara ner en tablettask och ett par trosor till två döttrar och en son.
Min egen mamma har ingen son. Men hon har ju Joachim!
Ibland kan mamma fråga varför bilen är så stökig(läs äcklig).
Då åker handskarna av.
”Att du inte frågar JOACHIM OM DET”
Åh du framtida Agnes eller Alva som ska bli min svärdotter:
Härmed lovar jag att lägga all skuld på min son.