”Att leva i kompisfamilj är idealiskt”
Uppdaterad 2011-06-24 | Publicerad 2011-06-23
Mamma + mamma + barn = toppenliv. Kompisarna Malou Magnusson och Lotta Gimfalk-Lundqvist skilde sig och blev sambos på nytt. Med varandra.
– Det här är det idealiska sättet att leva. Det säger vi till alla som skilt sig.
Det är tre år sedan de ensamma mammorna och deras barn flyttade ihop i det vitmålade trähuset med ny övervåning och stor härlig terrass.
– Vi skissade på tillbyggnaden tillsammans. Vi gillar båda New England-stil, berättar Malou.
I det ljusa köket doftar det äppelpaj och kaffe. Lottas söner, Adam, 6, och Elisa, 3, och Malous nioårige Emil sticker in huvudena och vill ha en smakbit innan de rusar ut på för att fortsätta cykla med kompisarna.
– Inte en enda sekund har vi ångrat oss. Tvärtom. Vi pratar ofta om hur tungt det var innan, säger Lotta.
De träffades för första gången i Los Angeles på 90-talet. Malou pluggade kostymdesign och Lotta film.
– Vi fann varandra direkt och började umgås, minns Malou.
Bra uppväxtmiljö för barnen
I två år bodde de ihop, tills Lotta och hennes man flyttade till Göteborg, 2001. Snart följde Malou med make efter. Åren, karriären och familjelivet rullade på, samtidigt gick telefonen varm mellan Lotta och Malou. När Lotta och hennes man köpte villa i Älvängen norr om Göteborg upptäckte Malou också områdets fördelar: bra uppväxtmiljö för barnen och praktiskt pendlingsavstånd.
”Ju mer vi pratade om idén desto bättre verkade den”
Men idyllen sprack, vintern 2007 gick Malous äktenskap i kras. Lotta stöttade, utan att ana att även hennes äktenskap var på upphällningen. 2008 satt båda som ensamma mammor i var sitt hus i samma område – stressade med lämning på dagis, med tvätt, matlagning och med att få tid och pengar att räcka till.
– När barnen hade somnat ringde vi varandra och ”såg på tv” tillsammans över telefon och var det någon som glömt köpa mjölk så sprang vi halva vägen var mellan husen och hämtade och lämnade.
Snart insåg de att de inte skulle ha råd att bo kvar i sina villor. Båda började leta kedjehus och ur letandet föddes tanken att flytta ihop. Och ju mer de pratade om idén desto bättre verkade den. I maj 2008 slog de till, Lotta sålde sitt hus och flyttade med sina söner till Malou. Eftersom de bott ihop tidigare visste de att de hade samma smak när det gällde inredning och samma smärtgräns när det gällde städning.
– Barnuppfostran däremot var ju något nytt men det har också stämt, säger Malou. De diskuterade noga igenom allt och bestämde sig för att ha veckomöte varje måndag, när barnen har lagt sig. Då har de tid att reflektera över veckan som gått och rensa luften om det behövs.
– Konflikter får inte ligga och gro, säger Malou.
Samtidigt som de lever i storfamilj är de också två små familjer. Malou har sin egen tid med Emil och Lotta har sin tid med Adam och Elias. Vardagen innebär oftast att de hjälps åt med matlagning, disk, städning och trädgårdsfix.
– Vi tar fram det positiva hos varandra, tycker Malou.
– Det har med öppenhet att göra, säger Lotta. Man vågar kritisera ” Så här känner jag när du säger till mina barn och tvärtom. Okej, då gör vi så här i stället”.
Hon jämför med hur det är att bo ihop med en man. I kompisförhållandet finns ingen prestige.
– Jag och Malou fixar tillsammans utan att känna krav. Vi skrattar och viker tvätt och pratar om allt viktigt.
– Men vi måste inte göra allt tillsammans och ingen blir sur om den andre drar sig tillbaka till sitt rum, säger Malou.
Det som omgivningen nu mest undrar är – vad händer om någon av dem träffar den stora
kärleken?
Eftersom Lotta redan är ihop med en ensamstående pappa med tre barn så har saken redan prövats. – Han är en sådan underbart ovanlig man. Han ser hur bra jag har det med Malou och killarna. Hade han och jag flyttat ihop så hade det blivit mer fokus på organisation och inte på kärlek som nu.
Att Malous och Lottas barn blivit som syskon är ytterligare ett argument för kompisboendet.
– Vi ser det som en långsiktig lösning, säger Malou, även om det förstås inte finns några garantier.
Tjejerna pratar om att det inte handlar om att offra sig utan att båda två gör exakt så mycket som de själva känner att de vill göra. Resultatet blir ett hem som är lagom städat enligt bådas norm, en lagom fixad trädgård och lagom stora tvätthögar.
Ekonomiskt har man organiserat det så att familjerna har en gemensam hushållskassa för mat och apoteksvaror. Sedan delar man telefonräkning, bredband och tv-avgift.
– Och är det någon som ringer tre timmar till USA så ser man ju det på räkningen.
Sedan blir vi rock’n’roll-pensionärer
Huset äger de tillsammans. I den nya våningen som byggdes till för ett år sedan finns fem sovrum. Malou, Lotta och pojkarna har var sitt. De gamla sovrummen har omvandlats till kontor. En ny fas i komboförhållandet är att man vid sidan av sina vanliga heltidsjobb har gått med i ett nätverksföretag ihop. Det handlar om nyttig choklad.
Och hur ser de på framtiden?
– När barnen blivit större säljer vi huset och skaffar en stor våning i Göteborg, säger Malou.
– Sedan flyttar vi utomlands och blir rock’n’roll-pensionärer. Köper en lägenhet i Florida. Det ligger nära New York, Kuba, Bora bora, säger Lotta.
– Och så är den höga luftfuktigheten bra för rynkorna, säger Malou.