”Barns lek ska vara fri från sexuella anspelningar”
Publicerad 2011-06-14
Nu snackas det pole-dancing för barn igen. Jag tänker att jag bara för en liten stund ska acceptera argumentet att inga sexuella anspelningar finns inneboende i dansen, annat än de man själv väger in. Att träningsformen, som har så unga deltagare som treåringar, bara har att göra med att hålla sig i form och träna balansen.
När allt kommer omkring handlar det ju om klättring och om att svinga sig runt en stolpe. En lika åtråvärd aktivitet för såväl flickor som pojkar. Vilket barn älskar inte att klättra? Naturligtvis ska man uppmuntra det.
Användandet av stolpar kan ju också vara väldigt manligt förknippat, rent av ganska macho – tänk brandmännen som svischar nerför stationens stolpe när larmet har gått och det brinner någonstans. Snart sotiga och snart svettiga muskulösa män på väg mot nya hjältedåd. Cirkusartister utför också våghalsiga nummer och häpnadsväckande gruppformationer med hjälp av stolpar, och det finns inget sexuellt anspelande i det.
Länge leve stolpen!
Men om man i tanken förflyttar sig till de rosapyntade lokaler där småflickor samlas för att lära sig rörelser som i årtionden har använts i syfte att underhålla och fresta män, förstår man att det inte är samma sak. Deras lek är inte neutral och fri från sexuella anspelningar – det handlar om paketering och traditioner. Inte med de bästa intentionerna i världen går det att komma ifrån det arvet, utan att kraftigt ändra sammanhanget.
Det spelar ingen roll att killar också är välkomna till träningarna, för de kommer ändå inte att dyka upp. Lika lite som de kommer att börja använda bikini, trots att det är upp till var och en att göra det om de vill.
Ibland är en stolpe inte bara en stolpe.