"Vilken sabla skitunge jag har varit"
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-05-31
Malin Wollin kommer med en kärleksförklaring till sin mamma
”Du är en så himla bra mamma” sa min mamma till mig en gång när jag hade en tvååring och en fem månaders bebis som klängde på min urammade, underviktiga och hormonella kropp. Jag bet mig hårt i kinden, sa ”Äsch” och höll mig tills mamma hade åkt vidare.
Jag stängde dörren efter henne och grät mig våt över kinderna.
Jag kommer minnas de där orden hela livet.
Och jag tänkte: Om mamma tycker att jag är en så bra mamma så vill hon säkert inte vara en sämre mormor och därför har jag lämnat mina barn hos henne … en del.
Mamma såg till att jag kunde fortsätta mina journaliststudier, nyopererad tog hon emot bebis på kontoret och skötte sitt jobb med en vaggande fot på bilstolen.
Mamma har kämpat och slitit otroligt hårt hela livet. Som barn satt hon bak på traktorsläpet bland skittunnorna och hjälpte morfar på jobbet.
Hon har slitit av fingret i vedklyven och gått upp före alla andra.
Om mamma sover när man vaknar är hon död.
Här i Kalmar får jag alltid höra ”Är du Malin Wollin”?
”Ja”.
”Är du Anita Wollins dotter?”
Alla vet vem mamma är. Du kan åka till storstan och få jobb på Aftonbladet men tro inte att du är något annat är Anitas dotter.
Vilken sabla skitunge jag har varit. Mamma har fått ta mycket skit. Vad är det med mammor som gör att vi tror att de tål precis hur mycket som helst?
Jag minns när mamma tvättat mina ljusblå Levis 501 med något rött. Jag var tretton och stod med de rosa jeansen i handen och röt att nu fick mamma minsann köpa ett par nya jeans.
Jag vill kliva in i denna barndomsbild och säga ”Tvätta din egen skit, snorunge”.
Ett par jeans från Levis var dessutom mycket pengar för mamma. Jag vill göra de rosa jeansen ogjorda.
Vi ska vara rädda om våra mammor. Det är en stor tanke att oavsett vad jag hittar på i livet, hur långt jag än går så är det min uppgift som mamma som är allra störst.
Mamma arbetar från morgon till kväll, hon har en gård och förvaltar köpcentra och fastigheter, hon tar hand om gamla tanter i släkten, barnbarn och min pappa som inte kan välja skjorta till kalaset.
En blöt kväll dansade jag intill en högt uppsatt politiker i Kalmar, han var full och odräglig. Plötsligt sa han något om min mamma.
”Vad sa du?”
”Din mamma … hon schka alltid vara så jävla duktig”.
Och jag tänker att om det är det värsta en full farbror kan komma på så har man lyckats ganska bra.
Och han hade ju rätt.
Hon är så jävla duktig.