Kvinnor vill inte att männen ska vara hemma
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2010-01-21
Malin Wollin om varför förändringen går så långsamt
Vi satt och diskuterade detta på juldagen och blev nästan ovänner.
Släktmiddag på gården och vid barnbordet sitter jag och Joachim, min kusin och hennes sambo samt min syster och småkusiner (som är vuxna nu eftersom tiden går så fort).
Jag är för kvoterad föräldrapeng. Alla i hela världen är emot. Att ta upp frågan är att sticka en tjock gren rakt in i ett getingbo. Ett getingbo där drottningen har mens och alla drönare har vaknat på fel sida.
Alla vill ha jämställdhet. Sedan får de barn.
”Folk måste få bestämma själva!” utbrister någon när frågan om tvångsdelad föräldraförsäkring kommer på tal.
Men folk KAN inte bestämma själva. Folk gör som mamma och pappa gjorde och de gjorde som deras mammor och pappor gjorde. Och så håller det på så där och antalet uttagna pappadagar ökar med 0,00003 procentenheter per decennium. Jag vill inte vänta på en förändring, jag vill ha den NU.
När jag fick barn levde jag på CSN, Joachim jobbade och spelade fotboll.
När Joachim var föräldraledig förlorade vi nästan 10000 kronor i månaden.
Hade en kvotering införts 2001 hade vi blivit tvingade att lösa det.
Min syster är 28 år och välutbildad, hon har en fästman och nu ska hon börja söka jobb efter långa år vid högskola och universitet och 300000 i studieskulder.
Varför ska hon sitta i en arbetsintervju och vara en stor pulserande livmoder?
För så här är det;
Kvinnor vill inte att männen ska vara hemma. Kvinnor vill inte lämna ifrån sig dagar. Kvinnor vill ha all föräldraledighet. Kvinnor tycker det är skit att sextio dagar är vikta för den andra föräldern.
Kvinnor får barn och så ställer de sig i vägen för kvinnor utan barn.