”Den senige mördaren skulle märkas för livet”
Malin Wollin: Vi kvinnor har ett inbyggt överlevnadssystem
När jag var ung (läs: 20) bodde jag i Stockholm ett par år och jag var ständigt på min vakt.
Alla som är uppvuxna på landet vet att Stockholm är befolkat av knarkare, mördare och affärsmän.
Affärsmännen var jag emellertid inte rädd för. Men överallt lurade ondskefulla mördarjävlar och seniga störda män med frän andedräkt som ville våldta mig och sedan se till att jag inte fick leva att skryta om det.
Jag var alltid DÖDSRÄDD när jag gick hem från tunnelbanan och speakern i mitt huvud var alltid en röst från ”Efterlyst”.
”Malin hade bara trehundra meter kvar till sin port när en man...”
Och om något slags fantasimonster i skepnad av en slumpmässig man dök upp i just det läget, i den tanken, så skrek jag rakt ut och skrämde vettet ur oskyldigt folk som bara råkade finnas till.
Nyckelknippan kramade jag alltid hårt i näven med portnyckeln fastkilad mellan pekfingret och långfingret. Jag gick självsäkert med stampande steg eftersom jag läst någonstans att man inte ska ”trippa osäkert fram” och låta som ett offer. På köpet skrämde jag bort alla eventuella urbana huggormar.
Min plan var mördande enkel: Om någon kastade sig över mig skulle jag sticka nyckeln i synen, köra upp knät på det königa organet och skrika ”NEJNEJNEJ” och larma och springa och larma lite till och bete mig.
Jag skulle göra alla rätt och jag skulle göra dem på samma gång.
Han skulle vara både döv och blind och impotent för resten av livet när jag var färdig med honom. Han skulle önska att han fötts penislös och slät som en bulle.
Men de där krigartankarna kom bara över mig när jag var hemma bakom lås och reglar och den där överfallssäkra kedjan på lägenhetsdörren.
Jag kan inte komma ihåg senaste gången jag var ute i mörkret på egen hand, jag åker taxi eller stannar hemma.
Jag tror att vi kvinnor har ett inbyggt överlevnadssystem i reptilhjärnan som visserligen säger oss att vi har all rätt att gå nakna genom en illa belyst park insmorda i honung men vi tänker inte utmana ödet för att hävda vår rätt.
Så vi anpassar oss som vi ser det bäst.
Vi väljer ljussatta stigar i livet, vi gör sällskap, vi har mobilen redo i lättillgängligaste facket, vi har nycklarna mellan knogarna.
We do what we gotta do.
Och de allra flesta av oss bryr oss inte om huruvida det är våldtäktsmännens spelregler.
Så länge vi klarar oss.
Wollins Wärsta!
Tonio Borg är en härlig abortmotståndare som inte gillar homos. Om vi har RIKTIG tur blir han EU-kommissionär med ansvar för hälsofrågor. Håller tummarna hååårt.
Wollins Wow!
En kvinna i Stockholm virkar trosor av människohår. I dessa spartider väljer jag dock att växa ut och tvinnar min egen inbyggda underbyxa.
Aftonbladets