”Sluta måla upp alla killar som våldtäktsmän”

Starka reaktioner efter artikel om ungas attityd till våldtäkt och skuld

Ett nej är alltid ett nej.

Men kvinnor måste undvika att bete sig utmanande.

Åsikterna huruvida en våldtagen kvinna får skylla sig själv gick vida isär bland Aftonbladets läsare.

För signaturen Spinner är skuldfrågan klar: ”En våldtäktsman är alltid en våldtäktsman. En våldtäkt är en våldtäkt är en våldtäkt. Det är ALLTID våldtäktsmannens fel ALDRIG kvinnan hur hon än är klädd...”

Andra menade att även om det aldrig är en kvinnas fel, så är det hennes skyldighet att minimera risken för att bli våldtagen. Signaturen BEAREALIST skriver till exempel att ” Kör man alldeles för fort går det kanske i bland illa - även om man då man kör inte tycker att det går för fort. Så oavsett vad tjejerna tycker om sin klädsel, utmanande eller ej, så är det inte alltid de som avgör vad som uppfattas genom betraktarens ögon. Har man inte den insikten och inte inser att det kan vara FÖR utmanande så kan det gå illa. Jämför med den som går över på ett övergångsställe utan att se sig för - hur lätt är det inte då att man blir påkörd och allvarligt skadad eller t.o.m. dör. Visst hade den som gick på övergångsstället rätt - men det är en klen tröst på intensiven eller i träfracken...”

Några drog paralleller till hur vi anstränger oss för att minimera risken att bli bestulen. Signaturen josen skriver till exempel att ”du lämnar en bärbar dator och mobiltelefon väl synliga i bilen och när du kommer tillbaka är dom stulna. Vems fel är det? Tjuvens eller den bestulne? Garanterat tjuvens men också den bestulne skulle många påstå eller? Eller varför finns det försäkringar som exempelvis inte ersätter stöld ur bil? Tillfället gör tjuven... har någon någonsin hört det?”

Men att tillfället skulle ”göra” våldtäktsmannen på samma sätt som att tillfället ”gör” tjuven vänder sig flera läsare emot.

”Att vissa här kan sitta och jämföra en människa och en bil, det övergår mitt förstånd. Det är det dummaste jag någonsin hört.

Och visst, man kan önska att de som blir våldtagna kan vara lite försiktigare, men eftersom de flesta våldtäkter sker i ens egna hem av någon närstående, hur lätt är det att vara försiktig då?

För det andra sker inte våldtäkter för att man tycker att de såg slampiga ut, utan för att ’de såg rädda ut’.

Get your facts straight!”, skriver SugarSkull.

Klok_Barbie undrar hur killar kan accepterade att bli utmålade som potentiella våldtäktsmän som inte kan kontrollera sig vid synen av en lättklädd kvinna. skriver ” Hur kan ni killar acceptera att rättväsendet klassificerar er alla som potentiella våldtäktsmän? För det gör ju rättsväsende indirekt, genom att påtala för tjejen att hon endast blev våldtagen pga hennes klädsel och beteende.”

Hon påpekar också att många psykologer menar att våldtäkt inte handlar om sex, utan makt. ”Varför fokuserar vi då på tjejen kläder? Sluta måla upp alla killar som våldtäktsmän och inse att de män som våldtar har psykiska störningar! Killar, acceptera inte att ni blir kollektivt stämplade!”

Några läsare bidrog med egna erfarenheter, och frågade sig som de också skulle ”skylla sig själva”. Detvarvärst skrev:

”Jag blev våldtagen när jag var 13 år när jag var på camping semester med familjen. Jag tyckte att det var coolare att prata lite med den där snygga killen än att va med familjen hela tiden. Men jag antar att jag får skylla mig själv när han sen våldtog mig 100 m från min familjs tält. Var jag naiv? Kunde jag varit mer riskmedveten? Ja. Men är inte våldtäkt ett lite väl högt straff för den som varit naiv? Man kan säga att jag 'lämnade min laptop synlig i bilen' när jag följde med 100 m för att snacka, men var inte straffet lite väl högt för att man lättvindigt ska kunna säga att jag får skylla mig själv?”

FranzisRax tycker att det inte spelar någon roll var man lägger skulden, eftersom det är offret som får leva med konsekvenserna.

”Vad hjälper det att säga ’jag blev brutalt våldtagen igår men det var i alla fall inte mitt fel’? Anledningen till alla försiktighetsåtgärder är ju att man vill undvika att utsättas för våld/skada/förlust. Vissa saker i livet är farliga, för att undvika fara är vi försiktiga, varför skulle inte detta gälla fara för våldtäkt? Våldtäkter försvinner inte för att vi vill att de ska försvinna, acceptera detta och undvik faran så gott det går. Skuldfrågan är ointressant. Alla vet att det är våldtäktsmannen som bär skulden. Vad som spelar en roll i den verkliga världen är att undvika att bli våldtagen.”

Men vad är egentligen ett utmanade beteende, frågar sig bland annat Visolo:

”Att klä sig och bete sig ’utmanande’ kan för en person vara allt från att åka i samma bil som en icke-släkting, inte bära slöja till att använda pushup-bh eller inte ha någon bh alls.

Var ska den universella gränsen dras? När kan man kalla en sådan gräns sann och inte som ett bekvämlighetsmått på när man inte längre behöver visa respekt?

Har mannen en absolut rätt till utlösning och får han använda en annan människas kropp för att få det bara för att han känner för det? Då kan han ju göra det när som helst bara han känner tillräckligt starkt!

Jag röstar för ömsesidig respekt och ett arbete för denna. Diskussion om respekt för medmänniskor och omvärld behöver alltid föras. Verkligheten är inte ideal men kan ändras genom aktivt arbete.”