”Varför ska jag förklara vart pengarna tar vägen?”

Malin Wollin

Gemensam ekonomi har jag aldrig förstått mig på.

Jag har mina pengar och du har dina, enkelt och smidigt.

Vi delar räkningarna och ­sedan kan du väl köpa en jättefin häcksax för dina pengar om du vill, själv tänker jag beställa en klänning från USA.

Gemensam ekonomi var väl en god och framför allt livsviktig idé förr om åren när bara en i hushållet lyfte inkomst, men nu? Kom igen, hörni. Varför vill man omyndigförklara varandra på det sättet?

Om inkomsterna är väldigt ojämlika: Bestäm en procentsats av lönen som ska gå till gemensamma utgifter. Då blir det rättvist och tjafsfritt. Joachim införde detta ­system mot min vilja när jag började tjäna pengar, jag tyckte att det var djupt osexigt. Nu vet jag att det är en oslagbar ­metod för moderna par.

Vi delar ju upp allt möjligt här i livet, underkläder i varsin låda, varsin tandborste. Jag vill inte behöva förklara vart pengar tar vägen. Jag är myndig och har min egen ­inkomst, aldrig att jag blandar ihop den med någon annans.

Om Joachim och jag la alla våra pengar i samma pott skulle jag få försvara varenda trasa, aldrig i livet. Det är illa nog att behöva förklara varför jag köpt sjutton nya trosor till barnen i stället för att leta reda på befintliga i tvättstugan. När vi har betalat räntan på huset, maten, pelletsen och allt det andra så har jag min del kvar och han har sin.

När vi var unga och kära och hörde talas om par i vår ålder med gemensam ekonomi tyckte jag att det lät romantiskt, som att ta det sista allvarliga steget.

Nu tycker jag bara att det är dumt.

Men om man nu envisas med gemensam ekonomi och dessutom är gifta, då är det väl inte ens lagligt att hålla pengarna för sig själv?

Äh, om han dör får du ju pengarna ändå.

Det är väl egentligen inget fel med att ha ett hemligt sparande. Kärnfrågan är väl varför du har det?

Om du sparar i smyg för att kunna bjuda din älskade på en överraskningsresa till Jamaica: JÄTTE­ROMANTISKT.

Om du sparar för att ha råd att köpa ut träsktrollet till fru från ert gemensamma boende: ­inte fullt så romantiskt.

Så länge man har en självständig ekonomisk situation så spelar det ingen roll vad den andre gör, om han sparar till en alp­stuga med ful inredning eller en whiskey­resa till Skottland.

Så se om ditt hus och ta hand om dig själv så kan du vara kär i full frihet sedan.

Och med lite tur får du en alpstuga med trärent innanmäte i silver­bröllopsgåva.