”Lätt att förstå att hon vill ha tillbaka sitt sociala liv”

Daniel Pernikliski: Känslan av att längta bort från sina begränsningar behöver man inte ha varit gravid för att kunna relatera till

helskärm

Av förklarliga skäl kommer jag aldrig att kunna veta hur det är att vara gravid.

Jag har liksom fått pussla ihop min bild av de erfarenheter jag har av att under en period ha levt vid sidan av en gravid, tillsammans med sådant som jag har sett och hört av andra.

Det blir en ganska splittrad bild. Vissa kan inte nog prisa graviditetens gudomliga härlighet, medan vissa andra ser det som en förbannelse, ett nödvändigt ont man måste gå igenom för att det ska bli något barn.

Och så de som befinner sig däremellan. Om de som säger sig älska allt med sin graviditet kan ha påverkats av det lyckoskimmer som enligt god sed bör omge allt som har med barn att göra, har jag ingen aning om.

Det har kanske inte de heller.

Som utomstående betraktare är det i alla fall lätt att tro på de som säger att det är väldigt jobbigt att gå runt med en stor klump på magen.

Det är tungt och svårt att röra sig, vilket tillsammans med andra förändringar i kroppen ofta leder till ett mer isolerat liv.

Då kan man lätt förstå att många längtar tillbaka till ett annat sammanhang – ett friare och mer socialt sådant.

Och känslan av att längta bort från sina begränsningar behöver man inte ha varit gravid för att kunna relatera till.

Så om Carla Bruni nu säger att hon vill att graviditeten ska vara över och längtar efter att röka och dricka igen, så handlar det naturligtvis främst om att hon vill ha tillbaka sitt sociala liv.

Att ovannämnda onyttigheter råkar vara ingredienser i det, är knappast samma sak som att hon skulle värdera sprit och cigaretter högre än sitt kommande barn.