”En malmförädlingsoperatör släpper man inte i första taget”

Daniel Pernikliski funderar på varför folk skiljer sig – eller varför de inte skiljer sig

helskärm

Tydligen är det sopgubbarna som skiljer sig oftast och malmförädlingsoperatörerna som skiljer sig mest sällan.

Sådana här tabeller med statistik får mig alltid att börja grubbla över vad som skiljer de olika grupperna åt, vilka de i sin tur har varit gifta med och så vidare.

Ett problem i det här fallet är att jag aldrig hade hört talas om malmförädlingsoperatörer tidigare.

Hur ser deras vardag ut? Sopgubbarna har man ju hyfsad koll på vad de gör.

Över huvud taget börjar jag fundera på varför folk skiljer sig.

Eller varför de inte skiljer sig.

Någonting säger mig att det är de som är bra på att reda ut konflikter och inte släpper taget så fort någonting blir till vardag är de som håller ihop länge.

De som får uppleva hur ett förhållande vänder upp igen från en dip.

Men vilka är de och varför är det just dem?

En föreställning jag har är att ju senare i livet folk träffas, desto större är chansen att deras förhållande ska hålla livet ut.

Sedan om det beror på att de har gett upp jakten på att hitta ”den rätta” eller att de har lärt sig så mycket från sina tidigare förhållanden, har jag ingen aning om.

Och rent relativt har de ju också ett kortare liv kvar.

Kanske är det med skilsmässor som med cancer, att det drabbar alla om man bara blir tillräckligt gammal (håller ihop tillräckligt länge).

Ingenting i statistiken säger ju någonting om hur gamla malmförädlingsoperatörerna är, varken när de dör eller när de gifter sig.

Möjligheten finns ju att de dör extremt unga eller gifter sig extremt gamla.

Eller kan det vara så enkelt att malmförädlingsoperatörerna är så försvinnande få, att när någon äntligen har lyckats få tag på en, släpper de den inte i första taget.