”Jag är så stolt över mig själv”

Birgitta, 44, städade ut exet

helskärm

När exmaken drog satt Birgitta Willhans, 44, fast i ett byggkaos.

Nu har villan fått en ansiktslyftning som heter duga.

– Det är viktigt att belöna sig själv när man renoverat på egen hand, säger hon.

När Birgittas exmake ville separera för fem år sedan, lovade han att hjälpa till att renovera klart huset innan han flyttade ut. Överallt fanns en mängd påbörjade projekt.

– Han sa alltid att det skulle bli klart till jul. Bara inte vilken jul, säger hon med ett torrt skratt.

Renoveringsobjekt överallt

I huset fanns mängder av slarviga renoveringar. Livsfarliga elsladdar hängde och dinglade och innertaket var trasigt.

Birgitta hade koll på allt som behövdes fixas. Men när bodelningen var klar i december 2007 efter en utdragen process, var det som om ­luften gick ur henne.

– Det kändes som om jag levde på en byggarbetsplats. Var jag än gick fanns det något som behövde renoveras.

Barnen Edvin, 13, och Tilde, 9, såg hur mamma Birgitta blev allt deppigare.

”Arga snickaren” ryckte in

Men i december förra året fick familjen glädjebeskedet: ”Arga snickaren” Anders Öfvergård och tv-teamet från Kanal 5 skulle rycka in.

– Vi var så glada. Vi bara skrattade. Det stora oket på mina axlar försvann.

Sedan dess har huset fått ett rejält lyft både ut- och invändigt.

– Efter att ”Arga snickaren” varit här kände jag att: Jag kan!

Birgitta har tidigare avskytt höga höjder, men när det var dags att byta till vedpanna gick hon en sotningskurs.

– Första gången jag sotade var jag jätterädd och kröp omkring på taket. Nu har jag målat taksprånget, bytt vindskivor och putsat om skorstenen.

En gladare mamma

Barnen märker tydligt Birgittas förändring.

– ”Du är mycket gladare nu, mamma”, säger de. När det inte kom något vatten i rören på Tildes födelsedag, sa barnen: ”Du blir inte ens arg.”

Nej, i stället för att bli arg tog Birgitta hjälp av grannen att dra upp pumpen som låg på 52 meters djup, satte på rätt koppling och fick tillbaks vattenflödet.

– Jag är så tacksam för all hjälp jag har fått av grannar och vänner, säger hon.

I dag känner sig Birgitta som en helt annan människa.

– Jag är så stolt över mig själv.