"Vi måste våga ställa frågor – även obekväma"

Malin Wollin

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Uppdaterad 2012-12-10 | Publicerad 2012-03-08

SD-Kvinnor släpper en propagandafilm om hedersrelaterat våld på det symboliskt viktiga datumet 8 mars.

Vad blir vinkeln undrar man.

”Dagens tips, dagens tips – nanananana – dagens tips”: ”Åk hem och bete dig, så slipper du onödiga balkonghopp” eller ”Ta makten över din situation genom att åka tillbaka så att ni kan lösa­ era äktenskapliga problem på hemmaplan”.

Nej, Sverigedemokraternas kvinnoförbund vill självklart väl. De har givetvis alla kvinnors hälsa och välstånd högst upp på den politiska agendan (NOT!).

Nu till de som inte lyfter frågan i syfte att diskriminera, utan för att hjälpa och förändra.

Årets Wendela är systerjouren Somaya som kämpar för att varje kvinna själv ska äga makten över sitt liv. En självklarhet för de flesta i Sverige.

Somaya förespråkar att hedersbrott blir en egen brottsrubricering. Hur kan det komma sig att det inte redan är så? Det är väl inte­ konstigare än att det finns en brottsrubricering om hatbrott?

Men innan det har gått så långt att något har hänt som måste rubriceras så måste vi ta hand om varandra.

Hur kan flickor bara försvinna?

Hur kan det komma sig att en fjortonårig flicka här i Kalmar försvinner till irakiska Kurdistan trots att varningstecken fanns?

Flickan hade själv bett om att få bli omhändertagen för att slippa resa.

Polisen ville hjälpa socialförvaltningen i Kalmar att genom­föra ett omhändertagande men hjälpen avböjdes.

Nu, när det är för sent, heter det att Socialstyrelsen ska göra en granskning på eget initiativ med tanke på att det uppmärksammats i medier.

Så fint.

Vi måste bli så mycket bättre på att hålla koll på våra medmänniskor, ställa de obekväma frågorna.

Jag minns skoltidens utflykter med buss när fröken stressade ombord sist av alla och utöver den slarviga huvudräkningen medan busschauffören trampade på gasen som vore bussen en sy­maskin tillämpade: ”Har alla koll på sin kompis?”.

Så ska ett klassrum se ut.

Ingen ska kunna försvinna.

Ett år har gått sedan den fjortonåriga Kalmarflickan försvann. Hon är nu efterlyst av Interpol.

Ingen vet var hon finns.