”Vad vore livet utan alla bråk om småsaker?”
Bråka med finess. Efter tretton år och fyra barn tror jag att jag vet hur man gör.
Ibland hör jag folk säga att man inte ska bråka om småsaker. Varför inte då? Ska vi bara bråka om otrohet och pengar och missbruk?
Bråken om småsakerna är ett livselixir men också det som bryter ner och lägger sig som en snara kring kärlekens hals. Man måste helt enkelt lära sig att bråka på rätt sätt. Man måste vara smidig och smart och stor. Större än den andra samt ha förmågan att inse när man är mindre än den andra.
Att bråka är en konstart.
När allt kommer omkring är vi alla bara vandrande jättebebisar som går runt och leker ansvarsfulla, när vi så många gånger bara vill dänga en hoprullad tidning i huvudet på den andre och springa därifrån med blöjan full av bajs.
Ni vet de där paren som bråkar destruktivt så att alla vill gå hem och skära sig i armarna. De kommer aldrig att klara sig.
Men det finns också par som skäller på varandra och sedan älskar varandra en liten stund senare och man förstår inte vad som hände. Jag försöker lära mig av dem.
Joachim och jag bråkar mycket om var saker ligger. Jag känner en enorm hatkärlek till ”var är mitt glasögonfodral?”-gate som utspelar sig en gång om dagen. Paradoxen i att leta efter hjälpmedlet som gör att man letar bättre kittlar mig.
Jag sitter i soffan och känner en stor tillfredsställelse över att jag faktiskt inte vet. Den sköna känslan i att det inte är jag som har slarvat bort dem (VARFÖR skulle jag röra hans glasögon, jag har perfekt syn) Eller det absolut bästa: Jag vet var de är, eftersom jag såg när han la dem där han nu alltså inte letar. Mumma!
Triumfatoriskt går jag fram till byrån och drar ut översta lådan. Jag behöver inte ens säga något. (Fast ibland gör jag det och då låter det TADA!) Men för det mesta bara Där FICK du.
Moget, tveksamt.
Tvunget, jag tror det.
Vi måste bråka, vi är gjorda för det vi människor. Och de av oss som har barn måste lära ungarna att man kan bråka SÅHÄR, ÅH DITT NÖT VAD TRÖG DU ÄR, för att sedan ge varandra en snabb kyss och leva vidare och låta leva. Hur ska de annars veta vad kärlek är?
Och nu en annan sak:
Var i HELVETE är mina tofflor?
Wollins WoW!
Alla pratar om Roy Andersson. Och jag tycker att alla har fel fokus. Är det verkligen bara jag som tänker att det är festligt att även äldre har ett sexliv?
Wollins Wärsta
Laila Bagges bröst sörjer tyngdlagen och hon funderar på att operera upp nussarna. får jag istället, i all välmening, föreslå att man opererar bort ”Jag säger så här” som hon inleder varje mening med?