”Lärarna kliver in i en apbur – inte ett klassrum”

Malin Wollin

Malin Wollin minns en tid då en lärare var någon att se upp till

Att vara lärare idag är piss.

Jag minns en tid då en lärare var någon att se upp till.

Då pappa klappade rakvatten på kinden och kammade sig i backspegeln innan samtalen. From som ett lamm var han då min far.

För att lärare var en auktoritet och sådant smittar av sig från far till dotter.

Jag minns alla mina lärare och hur de undervisade mig, tillrättavisade mig, stöttade mig.

Jag vet att jag var en obstinat tjafsmaja som alltid sa emot och ifrågasatte men jag respekterade mina lärare.

Skyll inte på barnen, säger Stavros Louca. Så vem ska vi skylla på?

Vad sägs om föräldrarna?

Vad sägs om att vi lägger det på föräldrarna att ha koll på sina barn.

Vi lägger det på föräldrarna att uppfostra sina barn till individer som tar eget ansvar och visar vuxna respekt.

Lärare är inte längre ett högstatusyrke, långt ifrån. Och det är inte kopplat till lön, allt handlar inte om pengar.

Nu för tiden kliver nyutexaminerade lärare in i en apbur och inte ett klassrum.

Ingen lön kan ändra på detta.

Jag har en handfull vänner som arbetar som lärare på högstadiet och gymnasiet.

De har blivit kallade både hora och fitta. De är maktlösa i ett klassrum till hälften fyllt av unga vuxna som skiter i vilket medan den andra hälften tyst sitter av tiden.

Jag har en killkompis som arbetat som lärare i snart femton år och han har precis bestämt sig för att byta yrke.

Han ska öppna en affär. Så var det med de studieåren och lånet till CSN.

Han orkar inte.

Han är stark, rolig, smart och en fantastisk berättare.

Men det har de ouppfostrade snorvalparna inte vett att se.

Och i vår kliver en ny aspirant in i klassrummet, redo att brytas ner.