”Rådande upplägget talar i männens favör”
Publicerad 2011-06-09
Rent spontant tänker jag ÄNTLIGEN, när det står klart att man slopar kvinnliga och manliga kategorier på Grammisgalan, till förmån för könsneutrala. Årets artist, inom sin respektive genre, kort och gott.
En konstnärlig prestation bör ju rimligen bedömas efter just prestationen och inte efter om det är en man eller en kvinna som står för den, tänker jag.
När det gäller vissa idrottsliga sammanhang är ju könskategorier mer självklara. Om nu en man har helt andra biologiska förutsättningar att bygga upp en muskulatur som gör att han kan kasta exempelvis ett spjut betydligt längre än en kvinna, som genomgått samma träning, blir det ju väldigt orättvist att låta dem tävla mot varandra. Men i alla sammanhang där förutsättningarna är lika finns det ingen anledning att dela in i manligt och kvinnligt.
Så länge förutsättningarna verkligen är lika och bedömningen av prestationerna kan göras rättvis, vill säga. Ett litet problem inom idrotten – där det är svårt att ifrågasätta att längst är längst och högst är högst – men ett betydligt större problem när det gäller konstnärliga prestationer. Om man bara går efter skivförsäljning är det enkelt, men det är samtidigt ett riktigt dåligt sätt att bedöma konstnärligt värde på. Och när man tar hänsyn till konstnärligt värde landar allt på vad juryn tycker.
Kriterierna som måste uppfyllas för att vinna en grammis verkar högst luddiga, och vilka som vinner avgörs av en jury, där många som sitter i den har ett eget intresse i vilka artister som vinner. En riktig soppa.
Ett pris som mäter konstnärligt värde kan aldrig vara rättvist, eftersom det är subjektivt, men lyckas man fördela orättvisan jämnt mellan män och kvinnor har man i alla fall lyckats ur en könsaspekt. Hur det går med det kan bara framtidens statistik avslöja.
Någonting säger mig att det rådande upplägget talar i männens favör.