Jag satt och grinade efter mina barn

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-09-15

Barnen flyttar hemifrån. En livskris eller nystart i livet? Söndag har träffat fyra föräldrar som alla gått igenom skilsmässan från ungarna.

Ensamma mamman:

– Ena stunden vaggar man kudden och gråter, nästa gläds man med dem. Jag är tacksam för att det går bra för mina barn och att de är självständiga. Men det var ett stort hål de lämnade, säger Marie Göransson.

Marie var ung när hon fick sitt första barn Jennica, bara 19 år. Två år senare kom Jesper.

– Att bli mamma så tidigt gör nog att man identifierar sig väldigt mycket med föräldrarollen. Barnen fyller ju ens tillvaro från så unga år.

Att vara mamma blir lätt helt enkelt det man kan bäst.

– Då blir det en riktig livskris att säga hejdå till sina barn. Det blir jättetomt och man begriper inte för sitt liv vad man ska göra med all tid som blir över.

När yngsta barnet, sonen Jesper, flyttade för knappt ett år sedan kändes det som om åren bara svischat förbi, och Marie sörjde ordentligt.

– Det var så kluvet. Man vill ju inte lägga skuldkänslor på barnen, utan finnas i bakgrunden som ett stöd, säger Marie.

”Vi står varandra jättenära”

Sorgearbetet började redan vid skilsmässan för Maries del. Barnen var arga när hon bröt upp från relationen med deras pappa och de skulle behöva alternera mellan två hem.

Men besvikelserna hann rinna ut innan det blev dags för barnens uppbrott.

–Vi står varandra jättenära och har tät kontakt. Och i dag mår jag bra igen: Jag har lärt mig att värdesätta livet som mamma till vuxna barn.

Nu vill hon gå in för att utveckla sin nya relation, berättar hon. När det var som allra mest dystert var det något som hon inte trodde att hon skulle få vara med om igen.

– Mitt i den här sorgen när jag satt och grinade efter mina barn, återinfann sig lyckan när jag träffade min nya man, säger Marie.

Några fler barn?

– Nej. Nu vill jag leva vuxenliv. Det är faktiskt skönt att kunna styra över sitt eget. Och kunna dricka champagne. På förmiddagen, om man vill det, skrattar Marie.

Marie Göransson, 39, restaurangchef.

Camilla Svenonius (sondag@aftonbladet.se)

Följ ämnen i artikeln