”Första reaktionen - näääe, nu räcker det”
Uppdaterad 2011-06-17 | Publicerad 2011-06-16
Första reaktionen var att näääe, nu räcker det. Jag får skavsår i ögonen av att läsa alla föräldraråd. Folk kan väl tänka själva. Men så tittade jag in i Gökboet (www.familjeliv.se) och lärde mig mer. Ur forumet:
”På morgonen bär jag henne till soffan och sätter på teven. Jag lagar vad hon vill ha, ändrar hon sig fixar jag det. Sen klär jag på henne och kör till förskolan, mindre än en kilometer. Efteråt vill hon köpa kläder och äta glass, så det gör vi flera gånger i veckan.”
Barnet är fem år. Rubriken lyder ”Är mina barn curlade?”
Det är lätt att raljera men under ytan vilar något viktigt. Dagens föräldrar vill göra precis allting rätt med sina barn och är den första generationen som på allvar tror att det går. Så vi läser på och läser på och ju mer vi läser på desto mer förvirrat blir det. Alla säger ju olika! I ena ringhörnan står Curlingföräldern och sopar, i den andra står Tigerföräldern och ryter åt henne att låta bli.
Erik Helmerson, som myntat begreppet Flipperförälder, tror att han har hittat på något nytt men i själva verket är det urgammalt. I alla tider har det varit föräldrarnas uppgift att se till att barnet kan puttas ut ur boet utan att falla ihop av minsta motgång. Barnet ska varken bli ett litet monster som ingen vill umgås med, eller en strykrädd hund. No bullshit–metoden, om man så vill.
Det enda nya är att han hittat på ett klatschigt namn och förpackat det som ”en ny sorts föräldraskap”. Smart. För om det krävs en metod för att få oss att sluta vackla mellan olika metoder, hejar jag på Flipperföräldern.