”Jag vill läxa upp dem på bästa sändningstid”
Malin Wollin: Folk verkar tro att det som händer på tv är på riktigt
Jag älskar att titta på tv. Vem gör inte det?
Jo, det finns ju de som koketterar med att de inte gillar att titta på tv och de roar mig, jag tittar snett på dem i smyg.
Och så finns de som säger att de inte hinner titta på tv, men de ljuger. Alla måste vika tvätt, ALLA, och det gör man med fördel framför ett avsnitt av förslagsvis ”Veckans brott”.
Men alla vi andra, som inte har något problem med att vara tv-tittare, vi har sannerligen inte mycket att välja på.
Jag slår mig ner i soffan efter maten och läggningarna och läxorna och allt det andra som innebär ett steg fram och två tillbaka och bläddrar desperat igenom tv.nu.
Ibland hittar jag något.
Jag började med lagom högt ställda förväntningar titta på ”Fröken Friman” i SVT1 men när serien var slut (och alla badade i slowmotion och skvätte vatten lyckligt på varandra) förstod jag att serien var ett barnprogram. Alla som var snälla gick det bra för och alla som var dumma fick sämre pengaflöde i butiken eller brann inne i sin lägenhet saknad av ingen.
När jag hör människor prata om tv blir jag förskrämd. Folk verkar nämligen tro att det som händer på tv är på riktigt.
Ingenting är någonsin på riktigt. Till och med nyheterna är ljug eftersom någon har gjort ett urval och sedan klippt ihop sin version av sanningen som är samma sak som att skrapa med nageln på ett smutsigt akvarium.
Jag tittar själv på timmar av skräp såsom ”Lyxfällan” och ”Top model” för att inte tala om samtliga tappningar av ”Real housewives”. Jag tycker att hemmafruarna många gånger är mer spännande och mer underhållande än många filmer vi hyr hem och sedan blir besvikna på.
Men jag sitter ju inte där i soffan och sväljer det som sanningen.
Men många verkar alltså tro att dessa kvinnor bara bråkar, pratar skit om varandra och bråkar ännu mer.
De tror att människorna i Lyxfällan gråter när programledarna ”tvingar” dem sälja sina tv-spel.
Jag efterlyser någon slags showdown där mediekritiska människor läxar upp folk som sväljer hela satsen utan att ställa frågor. Jag vill se detta på bästa sändningstid varje dag, en genomgång av vad som är fakta och vad som är fel, vad som är sanning och vad som är dikt.
”Nej, tydligen var det inte så att pappan i familjen grät över sitt förlorade X-box.”
”Men alltså han grät ju precis när det hände.”
”Jo, men du vet programmet är inte i ett stycke, de har lagt ihop olika delar för att få en helhet som blir spännande.”
”O fan.”
”Javisst, seru, förmodligen grät han därför att de lever under en extrem ekonomisk press, är på vippen att skiljas och bär på ofantliga mängder skuld och skam.”
”Ah, du tänker så?”
”Mm, lite så.
Aftonbladets