"Jag kräver romantik!"
Läs Malin Wollins krönika
Jag tänker så här:
Hur viktiga tror människor att de är?
Måste bli nådda hela tiden. Haledusingen då.
Jag har en mobiltelefon som ligger någonstans. Jag hatar att prata i telefon eftersom jag hellre vill prata med människor när jag ser dem samt att jag inte vill ha cancer i hjärnsubstansen. Jag har gjort det till en sport att inte svara när mobilen ringer. Jag tänker att om det är viktigt ringer de igen(och då kanske jag svarar) eller så lämnar de ett meddelande eller så mailar de.
Om jag vore singel(hjälp) skulle jag förmodligen aldrig få en dejt eftersom jag telefonvägrar. Man kan inte stämma träff telepatiskt.
Men ponera att jag får en dejt. Om killen mittemot mig fipplar med sin mobil blir det inga fler träffar. Han kan lika gärna berätta att han inte tvättar händerna när han har bajsat samt att hans mammas bröst är de vackraste han någonsin sett.
Samma effekt.
Jag kräver romantik!
Romantik är att dejtens mobil ringer och han ber om ursäkt och trycker av den. Han tar mina händer och säger att jag är så vacker att han känner sig sjuk. Senare får jag på omvägar veta att det var ett extremt viktigt samtal från underrättelsetjänsten. Han är hemlig agent och måste skydda en militärattaché men valde istället mig.
Så ska en historia om en mobiltelefon på en dejt se ut.
Inte att någon går in på sin Iphone för att kolla om någon har klickat på Like-knappen på senaste uppdateringen som lyder:
”Sitter på restaurang med hyfsat snygg tjej, helt okej tuttar men inte som mammas”