”Ska inte årets pappa vara någon som ägnar sig åt sina barn?”
Åsa Erlandson om hur tidningen Mama prisar kändispappor
I går korades vinnarna i årets konstigaste tävling. Den i föräldraskap. Mest nyfiken var jag på vem som skulle bli Årets Papa – och hur motiveringen skulle låta. Vågade vi hoppas på en pappa som inte främst är ”störtskön” eller ”skriver med en penna av blod” i år, utan en som är med sina barn?
Max heter en man som är en av tidningen Mama:s flitiga läsare. Han sätter fingret på det i sin insändare: ”De senaste åren har ni gett priset Årets Papa till två män, Paolo Roberto och Marcus Birro, som båda är tydliga med att pappors roll i familjen och med barnen är en fråga om valfrihet. Att ta föräldraledigt kan man som pappa göra om man vill, har tid och om det inte krockar med karriären.”
Touché. Och det gäller inte bara papa:asarna, samma fenomen genomsyrar tidningens återkommande pappaintervjuer:
* Dansaren Bounce–Benke jobbar varenda dag: ”Frågar du mig hur det är med familjelivet så har allting gått jättebra. Frågar du min fru så håller hon på att gå upp i limningen.” (Fast nu ska han bli bättre).
* Müslimiljonären Fredrik Paulún har fem företag, oklart varför. Han ”tror inte på kvantitet utan kvalitet” och träffar sin son när han hinner, cirka två dagar i veckan. Fast det tycker inte Fredrik är något problem för han ”är med sonen hela tiden emotionellt”. Man får anta att han har förklarat det pedagogiskt och noggrant för sin tvååring.
* Och Kleerup, där vet man inte om man ska skratta eller gråta. Hans ”pappadag” börjar vid tolvtiden då han vaknar och konstaterar att barnen varit uppe några timmar. Sedan drar han iväg och jobbar och kommer hem vid niotiden på kvällen och stressar av med lite Playstation.
Det är så mycket jag undrar kring Årets Papa. Hur tävlar man i föräldraskap? Vilka är kriterierna? Finns det några, utöver att man måste vara känd? Ska inte årets pappa vara någon som ägnar sig åt sina barn?
Självklart älskar alla dessa pappor som uppmärksammas sina barn över allt annat. Det är inte där det brister. Det är inte heller vare sig fult eller fel att göra karriär trots att man har barn. Problemet är den oerhört platta synen på vad det innebär att vara pappa.
Titta på Finland! De har också en tävling som heter ”Årets pappa (rättstavat) men där priset handlar om det som det borde handla om: att stärka faderskapet, underlätta kombinationen av familj och arbete och främja barnens bästa. De senaste åren har finska lärare, ingenjörer och en farfar belönats (Hannu Gustafsson från Mynämäki som jobbar ideellt som reservfarfar) och där alla motiveringar fokuserar på deras relationer med barn, inte hur bra de gör sig på bild.
I år grusades mitt hopp om att priset äntligen skulle gå till en fullständigt okänd trebarnsfarsa i Västerås som vet vilket gosedjur som hans yngsta vill ha när hen inte kan sova. Som jobbar deltid för att hinna hämta på dagis och läsa läxor med skolbarnen. Priset gick istället till ytterligare en kändis, André Pops, som kanske är världens mest närvarande pappa. Om det får vi inget veta i motiveringen - däremot att han är jättebra på sport.