”Han är mannen i mitt liv”
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2007-09-30
Bioaktuella Kajsa Ernst har äntligen hittat hem – till sig själv och till kärleken Göran Stangertz
Hon fick en Guldbagge för sin Eivor i ”Masjävlar” och har en huvudroll i nya storfilmen ”Järnets änglar”.
Dessutom är Kajsa Ernst kär. Väldigt kär. Och nyförlovad.
– Göran är mannen i mitt liv. Jag har kommit hem.
Hon sjunker ner i en av fåtöljerna på anrika Hotell Mollberg. Lobbyn är nyrenoverad och blänker i guld, silver och mässing. Men medan vi pratar går det upp för mig att den tjusiga miljön inte är typisk för Kajsa Ernst.
Trots Guldbaggar och kritikerhyllningar för sitt skådespeleri står hon med båda fötterna på jorden. Hon har 30 år i yrket, är ett välbekant ansikte från ”Tomten är far till alla barnen”, ”Miffo” och ”Masjävlar”, där hon fick en välförtjänt Guldbagge för bästa biroll. Nu är hon aktuell i ”Camping” på Storan i Helsingborg. Och på fredag har dramakomedin ”Järnets änglar” premiär, där Kajsa Ernst spelar mot bland andra Rolf Lassgård, Jakob Eklund, Elisabeth Carlsson och Moa Zerpe.
Hårdhudad och bitter
Filmen handlar om tre kvinnor som alla jobbar på järnverket i Luleå, om deras liv, drömmar och besvikelser. Deras drivkraft är deras gemensamma rockband – ”Black Island Sisters”. Kajsa gestaltar Mona, en hårdhudad, bitter ensamstående mamma.
– Jag kände igen mig i Mona: ”Det är ju jag”, säger hon och berättar att rollarbetet medförde att hon själv tvingades bli vän med resterna av den frustrerade tonåring hon en gång varit. Något som var smärtsamt. Det handlade även om att skildra en längtan bort som de flesta bär på.
– Jag har själv gjort grejor jag tyckte var skit. Men det är bara att hacka i sig, maten ska ju stå på bordet, säger hon.
Men nu går karriären på räls, även om vägen hit har varit lång. Den började, som sagt, för snart 30 år sedan på Nils Poppes Fredriksdalsteater.
– Nils Poppe lärde mig att allt handlar om hårt arbete, säger hon och förklarar att Poppes skola har gjort att hon ser krasst och realistiskt på sitt yrkesval:
Kan bli känd för allt
– Nisses kändisskap byggde på ett helt livs erfarenhet som skådespelare. Nuförtiden räknas inte yrkeskunskap. Allt handlar om att synas, såpastjärnorna är ett exempel på det. Det är djupt sorgligt, säger hon.
Efter tio år på Helsingborgs Stadsteater tröttnade hon på vardagslunken och sa upp sig. Helt okänd flyttade hon till Stockholm, Kajsa Ernst var 36 år, en ålder då roller för kvinnliga skådisar blir allt mer sällsynta.
– Ja, va fan ... Jag var livrädd: ”Vad har jag gjort? Sagt upp mig från en fast tjänst! Är jag dum i huvudet?”
Men som lillasyster i skilsmässofamilj med lägenhetsnyckeln i ett band om halsen hade hon tidigt fått lära sig att ta hand om sig själv.
Trots det skakade benen rejält när hon provfilmade för Kjell Sundvalls ”Tomten är far till alla barnen”.
– Jag var skräckslagen, men Peter Haber, som jag spelade mot, kramade om mig när han såg paniken i mina ögon.
Facit säger ju att Sundvall gav rollen till Kajsa, men hon har själv ofta tvivlat på sin talang, outbildad som hon är. Hon fick tidigt höra att hon var för lång för att bli skådespelare, men lyckligtvis har envisheten och den jordnära attityden fört henne framåt och tack vare ett extraknäck som servitris på restaurang Tyrol på Gröna Lund i Stockholm slapp hon tacka ja till de värsta anbuden efter sin flytt till Stockholm.
– Jobbet på Tyrol var jättebra. Ska vi nu gestalta verkligheten kan vi lika gärna leva i den, säger hon.
Arbetskamraterna från Tyrol ingår forfarande i hennes närmaste vänkrets – Kajsa Ernst berättar att hon omger sig med få skådespelarkompisar.
– Det är för mycket ”me and myself”. Jag har det tillräckligt i mig själv och vill inte vattna den sidan, säger hon.
”This is it”
Trots Guldbaggar, telefoner som ringer och jobberbjudanden i massor är det dock en herr Göran Stangertz som fått henne att finna ro i tillvaron. När Göran Stangertz skilde sig för några år sedan gick det plötsligt upp något för både honom och Kajsa Ernst. Kärlek. Detta efter 15 års nära vänskap, både som kollegor och privat.
– Jag fattade att han är mannen i mitt liv. This is it. Det speglar även min syn på arbetet. Min identitet är inte skådespelare, jag är först och främst Kajsa Ernst. Jag har levt in och ut i relationer hela mitt liv. Nu har jag kommit hem. Jag är lugn.