– Män tänder på att jag varit nunna
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-05-09
14 år i kloster fick räcka – nu är Helene gift, mamma och snart socionom
Sen Helene Hägglund lämnade livet som nunna har allt gått i turbofart: på sex år har hon fått utbildning, familj och lärt sig hur samhället funkar.
– Det är som att ha suttit länge i fängelse – fast klosterlivet var en frivillig isolering, säger hon.
För sex år sen kom Helene Hägglund till Göteborg. Hon var trettio år men hade varken utbildning eller jobberfarenhet. Hon hade heller aldrig i hela sitt vuxna liv köpt kläder, gått på krogen, haft en egen ekonomi eller haft sex.
Helene gick i kloster som sextonåring. I 14 år levde hon isolerad från omvärlden, varav de första tolv åren i ett sektliknade kloster som styrdes av en manipulativ abbedissa. Nu skulle hon prova livet utanför i tre månader.
Redan efter en månad stod det klart för henne att hon inte skulle återvända.
”Allt var nytt”
I stället började vägen in i samhället.
– Jag gjorde massor med felköp när jag skulle köpa kläder. Jag visste inte vad ett bankomatkort innebar och hur jag skulle få ett, hade inte varit på bio, visste inte hur jag skulle göra för att vidareutbilda mig – allt var nytt.
Till en början sökte Helene sig till den katolska kyrkan i Göteborg, där hon både bodde och arbetade.
– Att vara en god katolik var det enda jag kunde.
Krocken blev större när hon började på komvux där kursarna var partyglada 20-åringar.
– Jag fattade ingenting – varken av deras livsstil eller av deras referenser. Själv hade jag inte hängt med i nyhetsflödet på 14 år. Med tiden blev jag bra på att mörka hur lite jag egentligen förstod.
Njöt av friheten
Samtidigt njöt hon av sin nyvunna frihet och beskriver hur hon kunde promenera på Avenyn i timmar och titta på människor och butiker. Men den underbara friheten hade en baksida:
– Plötsligt måste jag göra egna val och ta ansvar för mitt liv, något jag varit befriad från i klostret. Jag genomgick väl samma smärtsamma process som en tonåring.
En anledning till att Helene hade velat bort från klosterlivet var längtan efter tvåsamhet. Samtidigt upplevde hon sig som för trasig för att vara redo att träffa någon.
– Jag har också till min förvåning noterat att många män tänder på det faktum att jag har varit nunna. Men jag ville inte bli ihop med någon på de premisserna.
Trots att Helene inte var redo och trots att hon absolut inte ville vara ihop med en datanörd kom Björn in i hennes liv när han hjälpte henne med datorn.
– Han ville inte vara ihop med en katolik heller, så det jämnade ut sig, skrattar hon.
Två barn
Bara drygt ett år efter att Helene blivit löst från sina löften som nunna gifte hon sig och var redan gravid. I dag har hon två barn; Marcus och Ronja.
När Ronja föddes gick Helene in i en djup kris med flashbacks från klostrets ofria värld. Allt hade gått lite väl fort.
– Jag såg och bedömde fortfarande mig själv ur abbedissans perspektiv. Min bok skrevs till en början som terapi, men till sist valde jag att ge ut den. Jag vill gärna hjälpa andra att ta sig ur destruktiva slutna kretsar.
Men visst finns det saker hon saknar från tiden som nunna.
– Jag saknar tystnaden, enkelheten och all egen tid.