Aftonbladet

Dagens namn: Stella, Estelle

”Jag har bara råd att leva för dagen”

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-02-08

Anna är ensamstående mamma till en sjuåring

Anna trodde hon var tillräckligt stark för att bli mamma.

Men nu önskar hon att någon hade berättat hur tungt ensamma föräldrar har det.

– Jag har inte råd att göra någonting annat än att leva för dagen, säger hon.

”Man måste kunna snacka för sig. Jag krävde hjälp till slut, för man klarar det inte själv”, säger Anna Olofsson.

Tid och pengar – det är något som Anna Olofsson har ständig brist på. Hon arbetar heltid som receptionist och har en hyfsad lön. Men livet som ensamstående mamma var hårdare än hon hade trott.

– Det är tråkigt att hela tiden leva på marginalen och oroa sig för att något ska gå sönder, säger hon.

Anna Olofsson blev oplanerat gravid, men valde att behålla barnet. I dag är Leon sju år gammal, och det bästa som hänt henne. Anna tror sig vara en av de ensamstående föräldrar som har det ganska bra och vill inte gnälla. Men ändå tycker hon att vardagen kan vara tung.

– Stressen jag känner grundar sig nästan alltid i ekonomin. Som sambo hade jag 3500 mer i månaden, eftersom vi delade på hyran. Det gjorde stor skillnad, säger hon.

Oförutsedda utgifter

Anna Olofsson har inga möjligheter att spara pengar. Därför kan även en liten oförutsedd utgift bli ett stort problem, som när Leon växte ur alla sina vinterkläder förra året.

– Då fick jag be mamma om hjälp att köpa kläder.

Som förälder går det inte skära ned på utgifterna så mycket. Dessutom kan hon inte jobba all den tid hon behöver – hon måste vara hemma när Leon är sjuk, och ta honom från och till skolan varje dag.

Ändå har livet blivit lättare. När Leon var liten var hon tvungen att bära med honom överallt; det var vintermundering på för att gå till tvättstugan, 500 meter bort.

– Jag tror inte man tänker på sådant när man är två, säger hon.

”Måste snacka för sig”

Anna har ingen annan familj i Stockholm där hon bor, och har därför svårt att få någon avlastning. Nu har hon via myndigheterna fått en stödfamilj, som tar hand om Leon var tredje helg.

– Man måste kunna snacka för sig. Jag krävde hjälp till slut, för man klarar det inte själv, säger hon och fortsätter:

– Man tycker allt är jobbigt till slut, för när man är två hjälps man åt. Och ändå har jag en son som är väldigt hjälpsam. Men jag har också träffat många med stora hjärtan som velat hjälpa, säger hon.

Hon trodde sig vara både starkare och duktigare. Men ofta känner hon att hon sitter fast, och inte kan göra något åt in situation.

– Ingen pratar om det här. Men alla jag tar upp det med känner igen sig, säger hon.

Hjälpen borde vara självklar

Anna Olofsson tycker det finns mycket som kan göras för ensamstående förälder. Hon önskar att det skulle finnas hjälp med hämtning och lämning någon gång per vecka, och vill se hyressänkningar för ensamstående föräldrar.

Dessutom drömmer hon om att någon gång kunna bo i radhus, eller en lägenhet med gräsplätt.

– Jag har aldrig varit bitter över att vara ensam eller ensamstående mamma. Däremot blir jag ledsen över att vardagen är svår att klara av som ensam, eftersom samhället är uppbyggt utifrån att man ska vara två hela tiden, säger hon.

Följ ämnen i artikeln