Det är mammorna som oftast bestämmer namnet på den nyfödda.
Och blir det ett klassiskt, internationellt gångbart namn har föräldrarna förmodligen akademiska studier i bagaget.
Doktorand Emilia Aldrin vid Uppsala universitet forskar på förnamn, bland annat hur de kommer till, vad som styr och vem som bestämmer.
En stor majoritet anser att båda föräldrarna har varit lika aktiva i namngivningsprocessen. Men det är en klar majoritet av de slutliga namnen som kommer till på mammans initiativ, visar Emilia Aldrins enkät bland 600 nyblivna föräldrar i Göteborg.
– Det verkar vara mamman som fått igenom sin vilja mer, säger hon.
Internet källa
Mor- och farföräldrar gör sig icke besvär. I endast fem procent av fallen får barnen namn på förslag som inte kommer från föräldrarna.
Träffar du en Erik eller kanske en Gustav är sannolikheten stor att barnet har välbärgade föräldrar. Mammor och pappor med akademiska studier i bakfickan väljer i större utsträckning etablerade, klassiska, nordiska namn och gärna släktnamn, enligt Aldrin. Å andra sidan funderar de också mer kring internationell gångbarhet, som inte alltid fungerar tillsammans med det nordiska.
– I arbetarhem finns i stället en tendens att föräldrarna strävar efter ovanliga och nyskapande namn, säger hon.
Var kommer då alla namn i från? Svaret är internet. Namnlistor, sökmotorer och andra elektroniska vägar via datorn är det som gäller när föräldrarna ska navigera rätt i namndjungeln. Andra källor är födelseannonser och almanackor.
Inga kändisnamn
Kändisar har däremot inte särskilt stor genomslagskraft, i alla fall vill inte föräldrarna tillstå det.
– Nej, faktiskt inte i så stor utsträckning som jag trodde, säger Emilia Aldrin.
Men de som funderar mest på sitt barns framtida namn är föräldrar med invandrarbakgrund, det vill säga de som har annan språkbakgrund.
– De funderar tidigare kring namnet, till exempel på hur namnet ska stavas, att man ska kunna uttala det när man ser namnet både i Sverige och hemlandet. Sådana saker blir mycket viktigare i de familjerna.
