”Vi bär våra mobiler närmare kroppen än vi håller våra barn”
Malin Wollin: Spara skärmporren till kvällen
Har ni hängt med i debatten om hemska och egotrippade föräldrar som skiter i sina barn och bara älskar med sin lur?
Kanske har ni då hängt med så pass att ni har läst in er på vågen av genmäle som sedan sköljde över oss? Ni vet, de som är ”teknikintresserade” på samma sätt som tårtkvinnan har ”väckt lite debatt”.
Båda sidor har lika fel, alla är lika anala.
Jag skriver krönikor och ingen, INGEN, älskar att hårddra och generalisera mer än jag.
Men kom igen. Det finns en ocean av gråzon där föräldrar kan samexistera med sitt barn och sin telefon utan att ge sina barn men för livet.
Men att ständigt sitta rundnackad över den där displayen och ignorera ett litet barn, det kan inte vara bra för självkänslan. Att ständigt komma efter appar som Hemnet, Facebook, Instagram och Wordfeud.
Föräldrar har alltid haft sina snuttefiltar. Min pappa hade Aktuellt, Alfons pappa hade morgontidningen. Den där känslan av frånvaro från någon som sitter alldeles intill.
Skillnaden i dag är att det som pockar på vår uppmärksamhet alltid finns tillgängligt. Vi bär våra mobiler närmare kroppen än vi håller våra barn och vi vet att våra appar ständigt uppdateras.
Som vuxna tänkande individer måste vi kunna värja oss.
SLUTA låtsas som om ni är viktiga. Det är ni inte.
Men som vanligt med allt som har med föräldraskap att göra så ska det curlas.
Men det är inte barnen som curlas. Det är föräldrarna.
Det ÄR inte bra föräldraskap att stirra ner i en Iphone medan en fyraåring studsar på stället för att berätta något om hennes dag.
När klockan slår 20 hemma hos oss drar vi fram klockan till vuxentid.
”Nu har vi ägnat oss åt att laga mat som ingen ville ha, diska, städa, plocka, sära på slagsmål, tvätta, plocka lite till, hjälpa med läxa, tjata om städning, lyssna på vad Svampbob sa till Patrik och lägga barn med tandborstvåld. Nu är det vår tid, nu har vi vår timme i soffan vi önskar er en god natt”
Sedan är det SKÄRMPORR.