Så handskas du med känslorna inför barnen:

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2002-10-06

Sorg:

Att visa sorg för dina barn är inte fel. Om du sörjer aktivt – till exempel någon närståendes bortgång – kan du väcka empati genom att släppa fram vad du känner.

Gråt! Om du gråter vill barnen ofta trösta och visa ömhet. Låt dem få göra det! Men knyt inte barnen till dig för hårt i sorgearbetet. Se till att de slipper delta när de inte vill. Visa att det är okej att gå: ”Tack, nu har du varit snäll mot mig”, och barnet får återgå till sitt.

(En deprimerad förälder är svår att nå för barnen – deras uppmuntran ger inte resultat och det är frustrerande för barn. Sök egen hjälp!)

Stötta barnet.

Finns aktivt hos ditt barn om det sörjer. Ibland kan ditt barn bli ledset för att du är ledsen. Lyssna på ditt barn och prata mycket om det som hänt – även med små barn. Mycket kramar hjälper också.

Rädsla

Att visa rädsla inför dina barn är inte detsamma som att du förlorat kontrollen: du visar att du inte är fullkomlig, och det är ingen. Om ni alla

i familjen har anledning att vara rädda, efter ett inbrott till exempel, dela rädslan och slut upp runt varandra.

Prata. Berätta hur du känner och varför. ”Jag får lite ont i magen nu, för jag har aldrig varit med om det här förut och det är obehagligt.” Lyssna på varandra inom familjen och ta hand om varandra.

Ilska

Att bli arg är inte detsamma som katastrof. Pappa eller mamma kan bli rasande på varandra eller på ett barn utan att världen rasar samman. Om du tillåter dig att visa ilska säger du till ditt barn att det inte är farligt.

Förklara. Om det inte är uppenbart vad din ilska handlar om – var tydlig: ”Nu är jag jättearg för att mamma har kört sönder däcket!”

Sansa dig! Att låta ilskan bära iväg kan vara skrämmande för ett barn: en pappa som är jättearg jättelänge blir monstruös.

Låt barnet bli argt.

Visa att du förstår varför: ”Okej, jag begriper att du blir arg för att Pluto har ätit upp bollen. Det är jättetråkigt för dig, och vi ska naturligtvis ordna en ny boll så småningom.” Men när barnet har fått vara argt – sätt en gräns: ”Nu räcker det!” Barn hakar lätt upp sig i ilskan och behöver hjälp att bryta. Hitta på något annat.

Kärlek

Att pussas och kramas är en del av ett bra familjeliv. Även om du har en annan partner än den andra föräldern till ditt/dina barn. Men har ni nyligen brutit upp brukar det ta minst ett år innan barnen hunnit smälta separationen.

Ta det lugnt

. Ta dig tid att känna på en ny relation innan den blir en för stor del av ditt familjeliv. Förälskelsen kan vara överväldigande. Efter ett år kan du se din partner med ”friska” ögon. Nya separationer är inte vad en nyskild familj behöver.

Följ ämnen i artikeln