"Det var självklart att min fru skulle föda barnet"

Victoria Svensson om vinnarinstinkten, nyfödda dottern och kärleken till sin fru

VISBY. Förslaget att intervjua fotbollsstjärnan kommer från en kollega.

– Vet du att Victoria Svensson blev mamma en fredag och var tillbaka på plan redan på onsdagen? Hon spelade match en knapp vecka efter att hon fött barn.

Jag börjar genast leta telefonnummer. Fotbollslandslagets kapten verkar ha krafter som inte ens supermamman Charlotte Perrelli har. Klart jag vill träffa henne. Men så återkommer kollegan.

– Vet du, jag är helt tappad bakom en vagn. Det är ju inte Victoria som fött barnet – utan hennes fru.

Fru?! Det är nu jag bokar biljetten till Visby. Landslaget är på Gutevallen i veckan för sista träningen före Peking. Victoria Svensson möter oss bland raukarna på stranden. Hon skrattar åt historien.

– En annan fotbollstjej som precis fått barn fick faktiskt höra: ”Varför kan inte du börja spela igen? Vickan började ju direkt”. Det är inte så många som fattar, säger Victoria Svensson.

Hur kändes det att bli mamma?

– Det är häftigt. Jag tror att jag blivit en bättre fotbollsspelare av att vara mamma. I första matchen gjorde jag två mål. Innan Moa kom var jag mer orolig för jag visste inte när hon skulle komma. Nu kan jag slappna av.

Var det självklart att din fru skulle föda barnet?

– Ja, det var självklart. Både vem det skulle vara och hur vi skulle göra. Jag visste att barnet skulle komma före OS så det var naturligt att det blev min fru. Men någon gång hoppas jag också få föda barn.

Var det för att hon är äldre?

– Ja, å andra sidan är ju jag 31 år. När jag var ung ville jag ha två barn och familj före 25 år. Nu har jag Moa och är jättestolt över det. Men jag vill jättegärna föda ett barn i framtiden.

Tror du att det hade känts annorlunda om du hade burit det?

– Ja, det är klart, rent fysiskt, för då hade jag ju blivit större. Men om du menar att det känns som att Moa inte är min, så är det inte så. Det känns absolut som att hon är min. Jag är delaktig i allt och känner mig inte utanför på något sätt.

Var ni i Danmark och inseminerade?

– Jag väljer lite vad jag vill dela med mig av. Det känns som att jag och min fru ska få behålla lite för oss själva.

Ni gifte er i våras?

– Vi gifte oss den 26 april. Vi hade bestämt att om vi är ihop i tio år så gifter vi oss för då är det vi. Mona Sahlin vigde oss på en gård i Bredäng. Jag känner henne lite sedan VM 2003 och mejlade och frågade om hon ville viga oss. Det var jättefint.

Hon fingrar på guldlänken där alliansringarna skaver mot varandra. Ringfingret är skadat så hon bär dem om halsen.

– Jag har varit öppen mot alla runt omkring mig med att vi har varit ihop i tio år. Men det finns journalister som vetat i flera år att jag levt med en tjej men aldrig skrivit om det eftersom jag aldrig har bekräftat det för media.

Varför har de inte skrivit?

– Av respekt tror jag. Jag är verkligen jätteglad att de väntat tills jag tyckte att det var dags. Jag har funderat på att gå ut med det men jag ville att alla skulle se mig som fotbollsspelaren Vickan och personen jag är. Nu råkar jag vara kär i en av samma kön. Men jag tror att det är personen jag är kär i – inte könet.

Varför är du redo att berätta nu?

– För att Moa kom. Det kändes konstigt att lämna henne utanför. Jag hade tänkt gå ut med det när vi gifte oss men sköt på det.

Ska du vara mammaledig?

– Nej, men jag är ju hemma mycket på dagarna. Nu är det ju inte jag som matar men jag är blöjbytaren nummer ett. Det är verkligen häftigt att få barn. Man fattar inte. Hon skrattar redan. Och hon har ett så ynket gråt så man skrattar ibland.

Vill du att hon ska bli fotbollsspelare?

– Det får hon bestämma själv. Hon har redan fått fotbollsskor av min sponsor. Hon är ju bara två månader och går inte än. Men vi är en sportfamilj och min fru har spelat fotboll, så det vore ju bra om hon inte satt framför datorn hela tiden.

Följer de med till Peking?

– Nej, Moa är för liten. Klart att man skulle vilja spela fotboll och ha den kakan också. Men under OS är det fotboll som gäller. Och vi hörs ju på Skype.

När började du själv spela?

– Mamma och pappa har berättat att jag hade bollen med mig jämt. I klubb började jag när jag var sex år. Med killar. När jag var sju började jag i ett tjejlag också. Vi spelade jämt. Gick upp en halvtimme tidigare varje morgon för att spela innan skolbussen kom.

Var du lika bra som killarna?

– Ja, bättre än många av dem. Några störde sig nog lite på det. Speciellt motståndarna. Jag dubbelspelade, spelade i både kill– och tjejlag, tills jag var fjorton. Sedan fick jag inte spela med killarna längre. Men därifrån har jag fått det mesta av mitt spel.

Var du en boll-trollare?

– Jag var bättre på att tricksa boll då än nu. Rekordet var 389 minns jag. Det tog jag när jag var fjorton på mosters äng i Halmstad. Nu är jag glad om jag kan kicka fyrtio. Jag tränade mer avslut sedan och blev målgörare. Jag spelade i division två som fjortonåring och togs ut till landslaget när jag var sjutton.

Så hamnade du i Stockholm?

– Ja, jag hade alltid sagt: “Stockholm – aldrig i livet!” Jag kom ju från lilla Rånnaväg i Västergötland med 380 invånare. Det var för stort. Men så fick jag erbjudande från Älvsjö, flyttade hemifrån och började spela. Vid sidan om fotbollen delade jag ut post, som alla fotbollstjejer som kommer utifrån. Jag är Älvsjötjej i hjärtat även om föreningen inte finns kvar. Vi slogs ihop med Djurgården 2003.

Har du aldrig velat bli proffs utomlands?

– Jo, när Pia Sundhage var tränare i Philadelphia. Allt var klart. Men jag ville spela för Älvsjö på vintern och man fick inte det. Och så erbjudandet från Perugia förstås som ville att jag skulle spela med herrarna. Det var ett jävla ståhej. De ringde hela tiden, “du får ta med hur många kompisar du vill och bo i presidentens hus”. Det hade väl räckt att vi kört en träning så hade vi varit skadade. Jag tror inte killarna ville ha oss i laget. Det känns rätt att det inte blev så. Och nu har jag familjen här och fotbollsmässigt finns inget som slår Sverige.

Ditt guldår var 2003?

– Ja, vi vann guld i Djurgården och tog silver i VM. Det var som en dröm. Vi möttes av 15 000 i Kungsträdgården. Det var häftigt. Jag hamnade i stolen hos Kristian Luuk och alla kände igen en. Mitt liv förändrades jättemycket.

Och du mådde ganska dåligt av uppmärksamheten?

– Ja, det blev för mycket. Jag hade svårt att säga nej. Ställde upp på allt. Jag ville ju rida på vågen också för damfotbollens skull. Men under prisutdelningen på Music Award i Globen tog det stopp. Då fick jag hjälp att styra upp kontrakt och intervjuer. Men jag vill inte ha det ogjort, det var kul också.

Blir du rik på fotbollen?

– Nej, men jag har ett jättebra skokontrakt, bilkontrakt och är nöjd med kontraktet med klubben. Vi får stipendium i 18 månader av SOK inför OS och behöver inte jobba heltid. Det har hjälpt mig att få en bättre tillvaro. Jag hade nog inte kunnat köpa radhus och renovera hemma utan pengarna. Men jag kan inte lägga undan flera hundratusen.

Känns det orättvist?

– Nej, jag är mer trött på frågan. Herrfotbollen drar in mycket mer pengar än vi. Vi kommer aldrig att ha Zlatans miljoner. Jag är bara glad att förutsättningarna blivit bättre.

Varifrån kommer vinnarinstinkten?

– Jag vill alltid vara bäst när jag går ut på planen. Så har jag alltid varit. Jag har jäkligt bra självförtroende på plan men sämre vid sidan av.

Du har sagt att du ska sluta efter OS?

– Jo, det känns så i kroppen. Men jag vill inte prata om att sluta nu inför ett mästerskap. Så länge man presterar och slåss om en plats kanske man ska vara med ändå. Familjen har jag hela livet. Men fotbollen får jag aldrig tillbaka.

Drömmer du om OS?

– Ja, jag drömmer att vi slår Tyskland i finalen. Med 2-0.

Det här är min dag

6.30
Vaknar, äter frukost, läser tidningen och kollar morgon-tv.

08.00
Tar elhybriden till Kristinebergs IP.

09.00
Tränar med “divorna” eller landslagsglidarna som tränaren säger. De andra tränar från åtta.

11.00
Umgås med familjen, käkar lunch.

15.00
Drar till nästa träning.

16.30
Tränar med Djurgården.

18.30
Duschar, (undrar hur många gånger man duschat i sitt liv?) och äter en macka.

20.00
Äter middag.