"Homosexuella har tröttnat på att huka"

På tio år har attityderna mot homosexuella förändrats i grunden

Nya lagar, förändrade attityder och höjda röster.

De tio senaste åren har homosexuella fått en rad viktiga rättigheter.

– Det är en fantastisk samhällsutveckling. Men samtidigt finns det oroande tendenser, säger George Svéd, kanslichef vid Homo.

Omvälvande och avgörande, så har förbättringen av av homosexuellas rättigheter varit de senaste tio åren. Det säger George Svéd, ombudsman mot diskriminering på grund av sexuell läggning.

– Det har blivit en förändring i hur man betraktar homosexuella. Med lagstiftningen i ryggen har dessutom fler homosexuella tröttnat på att huka. Man knyter inte längre näven i fickan, utan anmäler trakasserier och diskriminering, säger han.

Lagarna har de senaste åren duggat tätt och garanterar numera homo- och bisexuellas rättigheter på de flesta områden. Men det var med 1995 års partnerlagstiftning som attityderna på allvar förändrades, tror George Svéd.

– Från att ha varit äckligt och perverst så började man se ett samliv mellan två personer av samma kön som något självklart, och vardagligt.

Inget märkvärdigt

Just homosexuellas vardagsliv har blivit synligare de tio, och kanske framförallt fem senaste åren menar George Svéd. Förut höll många sin läggning hemlig. Men nu känner de flesta någon som är bög eller lesbisk.

– Det handlar inte längre bara om huruvida man bor i en små- eller storstad. Det är en generationsfråga. Möjligheten att träffa andra homosexuella via internet och synligheten i media har gjort vardagshomosexualiteten mycket mer närvarande och mindre udda, säger George Svéd, som inte tror att det är särskilt dramatiskt att komma ut längre.

– Man får inga "martyrpoäng" bara för att man är bög eller lesbisk i Sverige idag.

Anna Mohr, som länge har arbetat med rättigheter för hbt-personer inom RFSL, ser också att folk inte längre tycker det är särskilt märkvärdigt att vara homosexuell.

– Men normaliseringen är på gott och ont. Det finns en större acceptans, samtidigt godtar man inte olikheterna. Man ska fortfarande vara så normal som möjligt, säger hon.

Vad är normalt?

Hbt-rörelsen har dock börjat ifrågasätta vad som egentligen är normalt, framförallt med hjälp av queerteorin.

– Idag försöker man mycket mer titta på heteronormen, att allt utgår från att folk lever i en heterosexuell relation. Och man undersöker hur det påverkar synen på hur män och kvinnor ”är”, säger George Svéd.

Det gör också att transpersoners rättigheter lyfts mer än någonsin tidigare. Och dessutom börjar bisexuella och lesbiska få mer utrymme, enligt Anna Mohr.

– Ändå ger media ofta en bild av gaykulturen som att den bara består av glassiga schlagerbögar, säger hon.

Fortfarande fördomar

Men trots att mycket blivit bättre kan det fortfarande vara svårt att leva som homosexuell. Hatbrotten ökar, påminner George Svéd, även om det också kan bero på att fler vågar anmäla. och Anna Mohr pekar på att ungdomar fortfarande känner att de inte är "som andra".

– Många kommer ut tidigare idag, i tonåren, när man har mycket att fundera på i alla fall. Dessutom vet vi ju att självmordsfrekvensen är större bland hbt-ungdomar, det tyder ju på att allt inte är så lätt.

Anna Mohr möter själv folk som fortfarande tycker sig ha rätten att kommentera hennes liv. Rent lagligt är det nu bara en könsneutral äktenskapslag som saknas, anser både hon och George Svéd. men attityderna måste också förändras i flera fall.

– Många menar ju att vi inte ska få gifta oss eller ha något med barn att göra, säger hon. Det är som att det höga värde som den heterosexuella relationen har skulle förminskas av den samkönade relationen.