Tackade sin fångvaktare – efter 27 år i fängelse

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-04-01

Den 11 februari 1990 drogs proppen drogs ur.

Det vita i Sydafrika skulle visserligen klamra sig fast vid makten en kort tid till. Men från och med den här dagen då frihetshjälten Nelson Mandela lämnade fängelset som en fri man var deras dagar räknade.

Nelson Mandela i fängelsecellen på Robben Island.

Läs allt om DVD-serien här >>

Mandela hade suttit inspärrad i närmast ofattbara 27 år. Han var en hängiven kämpe för de svartas rättigheter under det  stenhårda apartheidstyret i Sydafrika. Det var ett förfärligt land där de svarta inte ens hade de mest  elementära rättigheter. Medan de vita levde i angenäm lyx trycktes deras svarta tjänare och arbetskraft ner i ett hopplöst armod av förtryckarstöveln. Allt motstånd krossades skoningslöst.

Det kanske värsta exemplet utanför de dagliga övergreppen var när polisen öppnade eld mot en samling demonstranter som protesterade mot de förhatliga passlagarna. Det blev bråk och polisen som demonstrerade mot de förhatliga passlagarna. Alla svarta måste ha särskilda pass för att kunna resa inrikes.

Världen glömde inte

När krutröken skingrades låg 69 döda kvar på marken. 178 sårades, många allvarligt. Fängelserna var fyllda med politiska fångar. Övergrepp, tortyr och grovt våld hörde till vardagen. Åtminstone om du var svart. En av de inspärrade var Nelson Mandela. Han var chef för frihetsrörelsen ANC:s väpnade gren och hade varit efterlyst i ett och ett halvt år innan han slutligen greps i augusti 1962. Han dömdes till livstid för terrorism och spärrades in på den fruktade fängelseön Robben Island. Där satt han till 1982 innan han överfördes till fastlandet.

Men världen glömde inte Nelson Mandela. Tvärtom. Till slut – efter 27 långa år gav den vita regeringen efter för påtryckningarna och släppte honom.

Isolerad

Veckans välmatade DVD i Aftonbladet och BBC:s succéserie Händelser som skakat världen har BBC med hjälp av skådespelare och samtida filmer och dokument återskapat dagen då Mandela frigavs. Och hoppet återkom till Sydafrika.

Och inte bara dit förresten. Han hölls isolerad i en egen byggnad på Victor Versterfängelset i Paal utanför Kapstaden. Det hade kommit ut att han skulle släppas och folk började samlas utanför.

Mandelas personlige fångvaktare och censor James Gregor kom med tidningarna till honom på morgonen. För första gången på alla år fick han alla. Han skulle släppas klockan tio. Mandela bytte om och gjorde sig klar. Men när han fick höra att hans hustru Winnie inte skulle hinna fram i tid vägrade han att lämna fängelset: han skulle gå ut därifrån hand i hand med den kvinna som stått vid hans sida under alla dessa år.

Fängelsechefen kommer in. De skakar hand lite diskret.

– Det här är början på en ny era för oss båda, säger Mandela.

Egentligen skulle han ha släppts en vecka tidigare. Men han har sett till att få den här extra tiden så att han ska kunna planera sin frigivning och fila på sitt tal. Egentligen vill han fira den första fria dagen tillsammans med sin familj. Men kamraterna i ANC säger nej, det gäller att göra det mesta av den här viktiga dagen. Hans tal ska visa de svarta att han är den ledare de väntat på och längtat efter så länge.

Timmarna går. Flera tusen samlas utanför fängelseportarna. Inne i stan utanför stadshuset väntar kanske 40 000. Stämningen blir irriterad när han aldrig kommer. ANC:s egna poliser svarar för att lugnet återställas.

”Han går stolt”

Så, vid halv fyratiden på eftermiddagen kommer äntligen Winnie.

Och det larmas om att en vakt har fått i uppgift att mörda Mandela innan han kommer ut. Som en säkerhetsåtgärd fattar därför James Gregory beslutet – mot fängelsechefens högljudda protester – att avväpna alla vakter. Han kramar om Gregory och sen sätter konvojen av med Gregory i spetsen.

Strax innan grindarna stannar Gregory och vinkar förbi de andra. Han hälsar Mandela med knuten näve – den så länge förbjudna ANC-hälsningen. Så öppnar han ett brev som Mandela just gett honom:

”Vår underbara tid tillsammans under 20 år tar slut i dag. Men den kommer alltid att finnas i mina tankar.”

Så skrev han alltså – till sin fångvaktare. Och det säger väl det  mesta om Mandelas obändliga önskan om fred och försoning med sina gamla fiender.

Strax innan porten kliver han och Winnie ut ur bilen och går den sista  biten mot friheten till fots. Allt direktsänds i TV:

– Han går stolt, steg för steg allt längre mot friheten, rapporterar  en tagen reporter.

Mandela är förbluffad över mottagandet. Än mer förbluffad blir han över mottagandet inne i Kapstaden några timmar senare.

Men de tär nog ändå ingenting av hur förbluffad vi andra ute i världen blev när vi fick lära känna denne magniifika människa. Fyra år efter sin frigivning blev Nelson Mandela Sydafrikas president. I år fyller han 92.

Vad det nu betyder för en man vars ideal är tidlösa.