Snart avgörs EU:s ”Game of thrones”

Toppkandidaterna laddar för strid i Bryssel

Pär Karlsson

BRYSSEL. Det kallas för Europas ”Game of thrones”.

Valet av ny ordförande för EU-kommissionen, en av de mäktigaste posterna i unionen, kan bli en historia full av svek, konflikter och maktkamp.

I kväll möts sex av toppkandidaterna i en debatt i Bryssel.

Risken är överhängande att ingen av dem sitter på tronen när kampen är över.

Det drar ihop sig till strid i Bryssel. När valet till EU-parlamentet avgjorts nästa söndag ska flera tunga toppjobb i unionen tillsättas. Bland annat ska efterträdaren till Jean-Claude Juncker som EU-kommissionens ordförande utses, ett av de allra tyngsta uppdragen.

Vem det blir kommer att ha stor inverkan på hur unionen utvecklas de kommande åren, då kommissionen föreslår nya lagar, ny budget och brukar kallas för EU:s regering.

Processen med att hitta en lämplig person är denna gång omskriven som Europas svar på den blodiga tv-serien ”Game of thrones”.

I kväll onsdag, klockan 21.00, möts sex toppkandidater till jobbet, så kallade ”spitzenkandidaten” i en debatt i Bryssel. Personerna har stöd av varsin partigrupp i parlamentet.

Flera skadeskjutna kandidater

Bland dem finns till exempel Manfred Weber, kandidat från konservativa EPP-gruppen, och Frans Timmermans från den socialdemokratiska gruppen, i dag kommissionens vice ordförande.

Båda är skadskjutna. Tysken Weber, som av belackarna kallas för en ”medioker bayrare” sägs sakna stöd i egna led, även om Angela Merkel backar upp honom.

Holländaren Timmermans företräder samtidigt en europeisk socialdemokrati på dekis och hans egna S-parti i Nederländerna finns knappt kvar.

Den holländska kandidaten besökte nyligen S-kongressen i Örebro för några veckor sedan och ska under torsdagen göra ett inhopp i den svenska valrörelsen. Svenska S är mycket positiva till Timmermans som Junckers efterträdare.

En tredje toppkandidat som diskuteras är Margrethe Vestager från Danmark, från liberala Alde-gruppen. Hon är i dag kommissionär med ansvar för handelsfrågor och har tidigare varit minister på hemmaplan.

Men risken är överhängande att ingen av deltagarna i kvällens debatt finns kvar när Juncker väl ska ersättas.

EU är nämligen djupt splittrat, både mellan institutioner och mellan medlemsländer, om vems röst som ska väga tyngst vid tillsättandet: parlamentet eller Europeiska rådet.

Det var inför valet 2014 som processen med toppkandidater lanserades.

Tanken var att öka den demokratiska legitimiteten gentemot väljarna. En röst på ett parti i hemlandet innebar också att man gav stöd till partigruppens kandidat till kommissionsordförande.

Maktkamp på flera plan

Men det var också ett sätt för parlamentet att skaffa sig mer makt för Europeiska rådets räkning.

Men processen är långt ifrån populär hos alla. Det är nämligen Europeiska rådet, där stats- och regeringschefer sitter, som föreslår en kandidat, som sedan parlamentet ska ta ställning till.

Rådet ska ”ta hänsyn” till valresultatet, men är inte bundet till det enligt traktatet. Medan parlamentet kräver att den största partigruppens kandidat automatiskt ska föreslås, har rådet sagt att så inte alls ska bli fallet, om kandidaten inte håller måttet.

En av de största kritikerna av systemet med ”spitzenkandidaten” är Frankrikes president Emmanuel Macron. Han menar att en partigrupp i parlamentet inte själva kan bestämma vem som ska få ett av EU:s viktigaste jobb.

Inte populärt i Sverige

Han menar att stats- och regeringscheferna måste vara fria att bestämma vem de tycker är bäst lämpad – även om personen inte är en ”spitzenkandidat”.

Ryktena säger att en sådan person som rådet skulle vilja ha är Michel Barnier, tidigare fransk utrikesminister som de senaste åren skött brexitförhandlingarna för EU:s räkning.

Eftersom han tillhör partigruppen EPP, som ser ut att återigen bli störst, ses det som en lösning som parlamentet eventuellt skulle kunna acceptera.

Ett annat namn som nämnts i spekulationerna är Christine Lagarde, som nu leder IMF, Internationella valutafonden. Hon har en bakgrund i Republikanerna i Frankrike, ett parti som också hör till EPP.

Bara dagar efter valet har Europeiska Rådets ordförande Donald Tusk kallat till ett informellt toppmöte för att diskutera, och helst i praktiken avgöra, frågan.

I Sverige är stödet för systemet med ”spitzenkandidaten” lågt.

– Vi har hela tiden varit ganska skeptiska till det här med att man i förväg bestämmer kandidater. Men vi står bakom Manfred Weber, säger M-ledaren Ulf Kristersson.

Även S i Sverige har varit kritiska mot systemet.