Ny dokumentär visar en annan sida av Christer Pettersson

Eric Tagesson

Ny dokumentär visar en annan sida av Christer Pettersson

Han är mannen som dömdes och frikändes för mordet på statsminister Olof Palme.

Han är den kriminella parkbänksalkisen med en cigg i ena handen och en flaska sprit i den andra.

Men det fanns en annan Christer Pettersson - den respekterade soldaten, den talangfulle skådespelaren och den troende.

Solnasonen Christer Pettersson greps den 14 december 1988, närmare tre år efter mordet på Olof Palme, som misstänkt för att ha skjutit statsministern i korsningen Tunnelgatan/Sveavägen.

Efter att bland annat ha pekats ut av Lisbet Palme vid en vittnesparad dömdes Pettersson 1989 till livstids fängelse för mord.

Men domen överklagades och i hovrätten friades Pettersson helt.

Christer Pettersson blev kvar i rampljuset. Till och från antydde han sin egen inblandning i mordet, men något faktiskt erkännande kom aldrig.

Bilden som förmedlades, och delvis var sann, var den av en svårt alkoholiserad och kriminell man, ständigt på jakt efter pengar - och uppmärksamhet.

Välbeställd familj

I en ny dokumentär på TV4 har journalisterna Karin Swärd och Kajsa Stål gått tillbaka i Christer Petterssons liv, och funnit en annan Christer Pettersson.

Han växte upp i en välbeställd familj i Solna, strax norr om Stockholm, tillsammans med sina syskon.

Men redan i unga år förstod föräldrarna - Christer är inte som andra barn.

Han stal ur familjens vänners väskor när de var på besök. Han berättade själv i "Efter tre" om hur han som åttaåring resonerade.

– Jag hade bara en tanke, när farbror Gunnar har somnat ska jag stjäla hans pengar.

Enligt psykiater Sten Levander, som träffade Christer Pettersson många gånger, led Christer av tourettes syndrom.

– Hans tvångshandling var att stjäla, säger Sten Levander i TV4-dokumentären.

Också under skoltiden fortsatte problemen. Även om han av klasskamrater beskrivs som "lågmäld" så händer det också att han hämtas av polisen efter att plånböcker försvunnit.

Började med teater

Som fjortonåring börjar Christer Pettersson med teater, i en liten teatergrupp i Stockholm.

– Han var road av teater, på något sätt var det rätt för honom berättar en av de som träffade Christer på teatern.

Han får en huvudroll, och lovordas för sin insats.

Men samtidigt började han slarva med närvaron vid repetitionerna, och hänger allt mer på Stockholms central.

Vid femton års ålder hamnar han i slagsmål, om en cigarett, och hamnar på sjukhus med hjärnskakning. Hjärnskakningen leder till att Christer Pettersson får epilepsi.

– Han hade en olycklig kombination av svagheter. Hade han bara sluppit en av dem kanske han hade blivit Sveriges finaste manliga skådespelare, säger Sten Levander.

Istället eskalerar den unge Christer Petterssons drickande, sociala myndigheter kopplas in och han får en övervakare.

Men hoppet om en skådespelarkarriär lever. När han är sjutton år gammal får han gå en så kallad provmånad på välansedda Calle Flygares teaterskola.

En av hans klasskamrater var Ulf Brunnberg.

– Han var impulsiv och hade lätt att brusa upp, säger han.

Trots att hans insatser på scen hyllas får Christer Pettersson inte gå kvar på skolan.

Och den nedåtgående spiralen fortsätter.

Han driver planlöst runt, han testar knark, super och stjäl - bland annat sin pappas bil - som han kraschar och hamnar på ungdomsanstalt.

”En kommandosoldat”

Efter att han släppts ut rycker Christer Pettersson in för att göra värnplikten.

– Han var en kommandosoldat, säger en lumparkompis.

– Han skulle platsa i amerikanska marinkåren utan vidare.

Christer Pettersson blir uttagen till en underbefälsutbildning.

Men också i lumpen ställer hans humörssvängningar till det.

– Han blev svart i ögonen, och som ett åskmoln, berättar en annan lumparkompis.

Under en övning vägrar Christer Pettersson att ta på sig sin regnrock, men befälet tvingar honom.

– Han säger att han behöver tala med befälet, och uppenbarligen hotar han befälet ganska rejält.

Efter en tid med hot, lögner och stölder skickas han hem från militärtjänstgöringen.

Men inte alla har förståelse för beslutet. Enligt lumparkompisarna sa ett högt befäl:

– Det är konstigt. Det finns ungefär tusen rekryter här, men det fanns bara en enda riktig soldat - och honom skickade man hem.

Hänger kring Tunnelgatan

Det är december 1968 när Christer Pettersson återvänder till Stockholm.

Snabbt föll han tillbaka i gamla mönster, och började använda amfetamin.

Han hänger i området kring Tunnelgatan - en samlingsplats för kriminella och missbrukare.

Några dagar före julafton 1970 hamnar han i slagsmål med två män på Kungsgatan.

Christer Pettersson jagar en av männen in i en gränd, han drar fram en bajonett.

– Nu ska du dö, sa Christer Pettersson enligt egen utsago till mannen innan han högg ihjäl honom.

Sedan promenerade han lugnt därifrån.

Christer Pettersson grips, och döms för dråp till sluten psykiatrisk vård.

Bara ett och ett halvt år senare friskförklaras han, och släpps fri.

Men mönstret upprepar sig, hans liv fylls av brott och droger - och han avtjänar flera fängelsestraff.

Avfärdades av spaningsledningen

Klockan är 23:21, fredagen den 28 februari 1986, när skotten i korsningen Sveavägen/Tunnelgatan faller.

Olof Palme dör av sina skador på Sabbatsbergs sjukhus.

Christer Pettersson förekom tidigt i utredningen, men avfärdades av spaningsledningen. Det var för osannolikt att Palme mördats av "buset på gatan".

Det tar närmare tre år - sedan dyker Christer Pettersson åter upp i utredningen.

Han anhålls, och häktas, misstänkt för mordet på statsminister Olof Palme.

Mot sitt nekande döms han till livstids fängelse.

Men i hovrätten frias Pettersson.

Hamnar på löpsedlarna

Han blir ett hett villebråd i medierna, och han ställer upp i flera program och han frias aldrig helt från misstankarna om att ha mördat Olof Palme.

Han hamnar gång på gång på löpsedlarna, efter att ha gjort utfall mot journlister, hotat advokater, eller gripits för nya brott.

Samtidigt går han regelbundet i kyrkan på gudstjänster och bönemöten.

– Han hade en tro, även om hans liv inte var som han ville att det skulle vara, berättar en församlingsmedlem i dokumentären.

1997, elva år efter mordet på Olof Palme, begärde riksåklagaren resning i Högsta Domstolen, men fick nej.

Sju år senare avled Christer Pettesson, 57 år gammal, på sjukhus efter att ha fallit och ådragit sig en skallskada.

I flera månader låg hans kropp kvar på bårhuset, eftersom ingen gjorde anspråk på den, innan han till slut begravdes på kyrkogården i Solna.

Fotnot: Dokumentären "Gåtan Christer Pettersson" sänds på TV4 på onsdag  21.00.