Så kunde Bergwall dömas för åtta mord

Eric Tagesson

I dag lämnade Bergwall-kommissionen in sin utredning till Regeringen.

Den 716 sidor långa utredningen riktar skarp kritik mot hur utredningarna mot Quick bedrevs.

– Vid vår granskning har vi iakttagit ett flertal bristfälliga ageranden som i olika grad bidrog till att Sture Bergwall blev misstänkt, åtalad och dömd," skriver de i rapporten.

En av de som kritiseras är polisens utredare Seppo Penttinen och hans agerande i rätten.

– Seppo Penttinen vittnade om att Sture Bergwall i de centrala delarna höll fast vid sina uppgifter, trots att det snarast var tvärtom, skriver kommissionen.

Thomas Quick dömdes för åtta mord, mord som han inte begått.

Så hur kunde det ske? Det är den frågan som Bergwall-kommissionen arbetat med att svara på efter att samtliga domar mot Berwall rivits upp, och han friats i en lång resningsprocess, efter att han tagit tillbaka sina erkännanden.

"Grupptänkande"

I dag klockan 12.30 lämnade kommissionen, som letts av Daniel Tarschys, professor i statskunskap, och före detta generalsekreterare i Europarådet, in utredningen till inrikesminister Anders Ygeman.

Och de riktar hård kritik mot den grupp på sammanlagt nio personer som var inblandade i utredningarna mot Quick, eller Sture Bergwall som han numera heter.

Det uppstod, skriver kommissionen, ett "grupptänkande".

– Förhörsledaren, åklagaren, en psykoterapeut och en rådgivande psykolog medverkade under hela den period då utredningarna fortgick, mer än nio år. I de samtliga utredningar där man funnit en kropp deltog också samma rättsläkare. Allt detta kan ha bidragit till att kritiska tankar inte kom fram i tillräcklig omfattning, skriver kommissionen på DN Debatt.

– Inom denna grupp tycks det ha utvecklats ett grupptänkande och en strävan efter samsyn,"står det i rapporten.

– Utredarna och åklagaren måste i flera fall anses ha frångått den lagstadgade objektivitetsprincipen.

Advokater var passiva

Quicks advokater under mordrättegångarna, Claes Borgström och Gunnar Lundgren, får även de kritik i rapporten.

– Balansen mellan åtal och försvar uteblev vid rättegångarna. Hur osammanhängande och motsägelsefulla de tidiga redogörelserna var och hur berättelserna utvecklades kom inte riktigt fram. I lojalitet med sin klient förhöll sig advokaterna relativt passiva.

– Såväl åklagaren som försvaret argumenterade för fällande domar.

Till Aftonbladet säger Claes Borgström.

– Jag vet inte vad jag skulle ha gjort annorlunda. Jag har inte ingått i någon grupp. Jag har haft en klient, Bergwall, och det är bara Bergwalls intressen som styrde mitt handlande.

Han säger att försvaret inte alls var passivt.

– Jag hade Bergwalls uppdrag att kritisera vissa uppgifter, och det gjordes i rättssalen. Han ville bli trodd och att det inte skulle finnas några frågetecken kvar, säger Claes Borgström.

Rapporten pekar också ut Bergwall själv som en starkt bidragande orsak till att han kom att dömas.

– En grundförutsättning för det efterföljande händelseförloppet var att Sture Bergwall själv  berättade om morden, gick in i rollen som oberäknelig och hänsynslös mördare samt erkände morden vid huvudförhandlingarna.

Kommissionen konstaterar dock att förhören med Quick innehållit ledande frågor.

Kring utredningen om mordet på Charles Zelmanovitz som försvann 1976 och hittades död först 1993 skriver kommissionen:

– Vid flera tillfällen har frågorna i förhören varit ledande.

Åklagaren gav förslag på hur Quick borde svara

Kommissionen pekar särskilt ut åklagare Christer van der Kwast som ledande.

– Förhöret präglas av otålighet och vid flera tillfällen blev Sture Bergwall avbruten i sitt berättande. När Sture Bergwall gav ett svävande eller ologiskt svar ställde Christer van der Kwast flera gånger frågor som kan uppfattas som förslag på hur Sture Bergwall borde svara eller korrigera sin berättelse.

De ger en rad exempel.

– Som exempel kan nämnas hur strypningen gick till, hur Sture Bergwall i bilen hanterade att Charles Zelmanovits underkropp var bar och nersölad med avföring, hur Sture Bergwall fick ut

Charles Zelmanovits ur bilen, hur Sture Bergwall fick loss Charles Zelmanovits ben från kroppen och hur Charles Zelmanovits kläder togs med till fyndplatsen.

van der Kwast vill inte kommentera

Till Aftonbladet säger van der Kwast att han inte vill kommentera uppgifterna i rapporten.

– Jag ger mig inte in i en diskussion om vad kommissionen påstår.

Han ber att få återkomma "om några dagar".

Även polisens förhörsledare Seppo Penttinen kritiseras för att ha "hjälpt" Quick att anpassa sin berättelse.

– Seppo Penttinen har i förhören vid flera tillfällen ställt frågor på ett sådant sätt att han gett Sture Bergwall en ny uppgift eller en indikation om att något Sture Bergwall tidigare hade sagt var fel, vilket föranledde Sture Bergwall att anpassa sin berättelse.

Exemplen är många:

– Trots att Sture Bergwall vid flera tillfällen upprepade att det var snö på platsen frågade Seppo Penttinen om Sture Bergwall kunde utesluta att det var barmark. Sture Bergwall svarade då att han inte kunde utesluta det.

Omständigheter som talade mot Quick mörkades

Kommissionen går i sin rapport igenom fall för fall som Quick dömdes för och sedan friades för.

Och gång på gång är kritiken densamma:

Quick matades med uppgifter av åklagare och polis för att han berättelse skulle stämma med de faktiska omständigheterna - som sedan presenterades för rätten.

Om fallet med den israeliske studenten Yenon Levi som hittades död i Rörshyttan 1988 skriver kommissionen:

– I några fall, där Sture Bergwalls uppgifter vederlagts av tekniska fynd, har förhörsledaren och åklagaren underrättat Sture Bergwall om felaktigheter och föreslagit alternativ som stämde med utredningen.

– Av förhören framgår också att Seppo Penttinen genom frågor kommit att antyda omständigheter möjligen i syfte att förmå Sture Bergwall att justera sina uppgifter.

Och om vad rätten fick presenterat för sig:

– Tingsrätten tycks inte heller i tillräcklig omfattning ha informerats om att det fanns uppgifter i förundersökningen som talade mot Sture Bergwall som gärningsman. Information som hade

kunnat få betydelse för tingsrättens bedömning av Sture Bergwalls skuld har med andra ord inte förmedlats vid huvudförhandlingen.

Gav helt felaktiga uppgifter

I fallet med den norska flickan Therese Johannesen som försvann från bostadsområdet Fjell i Drammen 1988, och aldrig återfunnits skriver kommissionen:

– I de två inledande förhören som hölls med Sture Bergwall lämnade han, i allt väsentligt, helt felaktiga uppgifter om sådant som gick att kontrollera mot faktiska förhållanden, såsom Therese

Johannessens utseende och klädsel samt om miljön i Fjell.

– Utöver att uppgifterna anpassades efter vad som framkom i media, förändrades Sture Bergwalls uppgifter också utifrån vad som hände i polisutredningen.

– I vissa situationer har förhörsledaren korrigerat honom och föreslagit andra svarsalternativ varefter Sture Bergwall under ett och samma förhör ändrat sin berättelse.

"Inristningen" i björken

I fallet med Therese har de som hävdar att Bergwall var skyldig fäst stor vikt vid en inristning i en björk, som Bergwall sa att han gjort. Han beskrev att björken fanns invid en tjärn.

Efter flera förhör mindes han inte längre var trädet fanns.

– Av utredningen framgår att polisen den 23 oktober 1996 hittade en björk med skador på stammen. Björken hittades inte i anslutning till tjärnen, skriver kommissionen.

Också i det fallet kritiserar kommissionen vad som presenterades för tingsrätten.

– Det framgår till exempel inte att tingsrätten fick reda på att Sture Bergwall i de första förhören och fram till dess att han fick se en bild av Therese Johannessen i tidningen inte lämnade en enda korrekt uppgift om hennes utseende och klädsel.

Sågen

I den fällande domen framgår, som ett av bevisen att polisen hittat ett bågfilsblad i den skog där Quick hävdade att han mördat Therese. Detta har framhållits som ett starkt bevis för Quicks skuld, inte minst av justiterådet Göran Lambertz.

Kommissionen skriver:

– Av domen framgår att polisen under utredningen hittade ett bågfilsblad på en plats som Sture Bergwall hade pekat ut. Detta är dock en felaktig uppgift. Sture Bergwall hade heller aldrig nämnt att han använt eller medfört en bågfil utan i stället berättat om en bågsåg och en sticksåg.

Polisens utredare vittnade falskt

I fallet med Johan Asplund, som försvann från Sundsvall 1980 och aldrig återfunnits, växte också Quicks berättelse fram, konstaterar kommissionen. Och berättelsen som presenterades för rätten var långt ifrån den Quick först lämnat.

– Av domen framgår att Christer van der Kwast bland annat felaktigt påstod att Sture Bergwalls uppgifter om hur han hade bortfört, förgripit sig på och dödat Johan Asplund varit desamma under hela utredningen.

– Seppo Penttinen vittnade om att Sture Bergwall i de centrala delarna höll fast vid sina uppgifter, trots att det snarast var tvärtom, skriver kommissionen.

Mönstret som går att utläsa ur rapporten är tydligt. Quick matades med uppgifter av förhörsledaren och åklagaren.

– Vid flera tillfällen ställde förhörsledaren frågor om sådant som förekom i utredningen men som Sture Bergwall inte tidigare nämnt (exempelvis såg, rep, glasögon, väska, pläd, födelsemärke och enskilda personer). Följden blev i princip alltid att Sture Bergwall lämnade uppgifter i enlighet med det efterfrågade och därigenom förde in detaljer som överensstämde med de faktiska förhållandena.

Seppo Penttinen vill inte kommentera kommissionens rapport.

– Jag tänker inte lämna några besked i nuläget. Jag ska läsa igenom den noggrant.

De går hårt åt er, om att ni ska ha matat Bergwall med uppgifter och även vittnat falskt. 

– Vad säger du? Vittnat falskt?

De skriver "Seppo Penttinen vittnade om att Sture Bergwall i de centrala delarna höll fast vid sina uppgifter, trots att det snarast var tvärtom".

– Vilken sida läser du det på?

Sidan 561.

– Då ska jag titta på det noggrant, men har inga kommentarer i dagsläget.

Fick se brottsplatsfoton

Utredarna gav också Quick tillgång till information på andra sätt, som hjälpte honom att berätta.

– I två av utredningarna fick Sture Bergwall se fotografier av fyndplatser och offer, med den angivna avsikten a   tt fotografierna ytterligare skulle öka hans minnesförmåga inför kommande förhör. Genom att visa fotografierna för Sture Bergwall gav man denne kännedom om hur offren såg ut, vad de hade på sig, hur de var placerade samt hur det såg ut i anslutning till offren.

Texten uppdateras