Danmarks ”GW”: Madsen njöt av att mörda

Johanna Rapp

Allt eftersom att utredningen mot Peter Madsen växte fram blev motivet allt tydligare för den kände, tidigare mordutredaren Kurt Kragh: Den misstänkte mördaren njöt av att döda.

– Det är ett väldigt ovanligt motiv, som handlar om makt och spänning, säger Kurt Kragh.

Den åttonde mars inleds rättegången mot Peter Madsen, som är misstänkt för att ha mördat den svenska journalisten Kim Wall på sin ubåt i augusti förra året. Mordet har väckt stor uppmärksamhet, inte bara i Sverige och Danmark, utan också över världen.

Någon som följt med i fallet är Kurt Kragh, tidigare biträdande chef för ”Rejseholdet”, en avdelning som tidigare fanns inom Rikskriminalpolisen i Danmark, i media beskriven som ”Danmarks FBI”. Han är dessutom känd som författare till böcker som ”Att tänka som en mördare”, och har medverkat i flera tv-produktioner om brottsutredning.

Han beskriver fallet som på många sätt unikt – och säger att han funderat mycket över motivet till mordet. Bilden för hans del klarnade mycket allteftersom fler detaljer om utredningen framkom, bland annat med filmerna på Madsens dator, som ska ha visat tortyr och ”äkta kvinnomord”.

– Det handlar om makt och upphetsning över att mörda. Mördaren njuter av att mörda och förnedra offret, vilket är typiskt för psykopater, säger Kurt Kragh.

Att döda för att man njuter av dödandet?

– Ja, det är väldigt ovanligt, säger Kragh.

”Är en fantasi”

Enligt honom tyder det på ett agerande av en psykopat.

– Typiskt för sådana mördare är att de är psykopater. De har inget samvete och känner inget för andra människor, säger han.

Kurt Kragh menar att tankar på att genomföra ett sådant mord kan finnas hos gärningsmannen i många år.

– När man knyter ihop det motivet med ett sexuellt motiv är det vanligt att det är en fantasi som personen har tänkt på i flera år och under de här åren blir det något som de fylls av. Samtidigt kan människor i hela sitt liv fantisera om att göra kriminella saker som att mörda, men utan att de gör någonting, säger den tidigare mordutredaren och tillägger:

– Innan det första mordet kan den tanken finnas i flera år innan de sedan fattar beslut om att mörda. Sådana personer är otroligt farliga.

Mordutredaren: därför erkänner han inte

Peter Madsen har under utredningens gång ändrat sin version över vad som hände på ubåten när Kim Wall miste sitt liv, men han har nekat till anklagelserna om att ha mördat hen ne, även om han erkänner styckning.

Enligt Kurt Kragh kan det vara svårt att få personer som Peter Madsen att erkänna.

– Man måste vara medveten om att de inte har dåligt samvete över vad de gjort. Ett typiskt sätt att inleda ett förhör med en misstänkt kan ju vara att säga att om du berättar vad som hänt kommer du må bättre imorgon. Till en psykopat är det dumt att säga så, för de bryr sig inte på det sättet. De brukar inte heller ta ansvar för vad de gjort, utan har alltid en förklaring, som att det berodde på att hon skrek och legitimerar gärningen på det viset, säger han.

Liknar Madsen vid barnamördaren

Kurt Kragh som under sin långa karriär utrett ett stort antal mord drar paralleller mellan den mordmisstänkta Peter Madsen och mördare som Peter Lundin som år 2001 dömdes mot sitt nekande för att ha mördat sin dåvarande sambo och hennes två söner i Rødøvre, Danmark. Redan 1991 dömdes han för att ha mördat sin mamma i USA och efter sju år i fängelse utvisades han tillbaka till Danmark.

Kragh tar också upp den så kallade Amager-mannen, Danmarks värste serieförbrytare, som år 2011 dömdes till livstids fängelse. Amager-mannen var en familjefar och idrottstränare som dömdes för två mord och sex våldtäkter. Det första mordet han döms för att ha begått skedde redan 1987.

– Han är en typisk serieförövare och ingen hade någon misstanke om honom. Han levde ett vanligt liv och tränade fotboll för ungdomar. Det var ingen person som var enkel att upptäcka, säger Kragh och drar parallellen till Peter Madsen som innan mordet han nu misstänks för hyllades som originell uppfinnare.

– De är alla psykopater och om man studerar vad de har gjort och sättet de agerat på så är de väldigt lika och motiven är på många sätt jämförbara. Man kan inte se att de har några känslor kring vad de gjort.