Efter Aftonbladets avslöjande: Poliser skräms till tystnad
Publicerad 2016-01-01
Flera kritiska röster har höjts mot Polismyndighetens agerande i ärendet med den nedlagda förundersökningen mot en barnporrmisstänkt polischef.
Inte minst internt har kritiken mot ledningen varit hård.
Nu försöker kommunikationsdirektör Unni Jerndal enligt flera källor sätta munkavel på dem som pratat med massmedier.
Det var i mellandagarna som Aftonbladet avslöjade hur en tidigare polischef utretts för barnpornografibrott. Men i stället för att fullfölja utredningen och genomföra en husrannsakan hos den misstänkte lades utredningen ner av åklagare Elisabeth Brandt och polischefen uppmanades att säga upp sig.
När Aftonbladet ställde frågor om ärendet gavs få svar, och när vi begärde att ta del av den nedlagda förundersökningen sekretessbelade polismyndigheten den i sin helhet.
Använde sin meddelarfrihet
Men med hjälp av flera källor på olika myndigheter som haft insyn i ärendet kunde vi ändå avslöja vad som skett. Personerna nyttjade sin lagstadgade meddelarfrihet för att tala med massmedia.
Ett par dagar efter Aftonbladets avslöjande skickade polisens kommunikationsdirektör Unni Jerndal ett mejl till ett antal personer inom myndigheten. Aftonbladet har tagit del av mejlet.
”Det är med tungt hjärta som jag konstaterar att uppgifter ur en nedlagd förundersökning kring en polisanställd har nått Aftonbladet”, inleder hon mejlet.
Sekretessbelade förundersökningen
I mejlet har Unni Jerndal en ton, som flera personer Aftonbladet talat med, uppfattar som hotfull.
– Det är tydligt att syftet är att skrämma anställda från att prata med massmedia, säger en upgiftslämnare.
”Uppgifter i en nedlagd förundersökning omfattas av långtgående sekretess. Att röja detta slags uppgifter kan komma att i straffrättslig mening bedömas som brott mot tystnadsplikt, alternativt tjänstefel,” skriver hon.
Men några generella sekretessregler för nedlagda förundersökningar finns inte. En förundersökning, nedlagd eller på annat sätt avslutad, är en allmän handling.
I vissa fall kan uppgifter i den sekretessbeläggas.
I ärendet med polischefen sekretessbelade polismyndigheten förundersökningen i sin helhet med motiveringen att:
• Det inte kan uteslutas att förundersökningen kommer återupptas. (Offentlighets- och sekretesslagen 18:1)
• Handlingarna innehåller uppgifter som har generell betydelse för brottsutredning eller brottsspaning. (Offentlighets- och sekretesslagen 18:1)
• Uppgifter om personliga förhållanden kan leda till skada eller men för personer. (Offentlighets- och sekretesslagen 35:1)
Unni Jerndal skriver: ”att röja detta slags uppgifter kan komma att i straffrättslig mening bedömas som brott mot tystnadsplikt, alternativt tjänstefel”.
”Helt fel”
Nils Funcke är en av Sveriges ledande experter på offentlighetsprincipen och meddelarfrihet.
– Det hon skriver är helt fel. Meddelarfrihet gäller också för poliser, säger han.
Enligt lagen är det ”möjligt att straffritt lämna normalt sekretessbelagda uppgifter för publicering i massmedier".
Meddelarfriheten går alltså före förundersökningssekretessen eftersom det i det aktuella fallet inte handlar om en så kallad "kvalificerad sekretess”.
Justitiekanslern granskade 2011 ett liknande ärende.
”Rikskriminalpolisen har till Justitiekanslern överlämnat en anmälan avseende tjänstefel alternativt brott mot tystnadsplikt. Enligt anmälan har någon inom polisväsendet överlåtit förundersökningsuppgifter till media som därefter har publicerats i flera dagstidningar i september 2009,” står det i beslutet.
Men JK gav polisen bakläxa.
”Förundersökningssekretess enligt 18 kap 1§ i Offentlighets- och sekretesslagen utgör inte någon sådan kvalificerad tystnadsplikt som går före meddelarfriheten. Detsamma gäller sekretess för enskildas personliga och ekonomiska förhållanden enligt 35 kap 1§” skrev JK i sitt beslut.
Alltså samma två paragrafer som polismyndigheten hänvisade till när de sekretessbelade utredningen mot polischefen.
Därför inledde JK aldrig någon förundersökning om brott mot tystnadsplikten.
”Kan ha gjort sig skyldig till tjänstefel”
Trots detta upprepar Unni Jerndal på flera ställen i mejlet påståendet:
”Till följd av åklagarens nedläggningsbeslut i det aktuella fallet gäller, enligt tillämplig lagstiftning, en långtgående sekretess för uppgifter ur ärendet. Detta leder till slutsatsen att den polisanställd som ändå skulle ge sig till att inom ramen för sin tjänst sprida sådana uppgifter exempelvis genom att bekräfta dessa kan komma att anses ha gjort sig skyldig till tjänstefel eller brott mot tystnadsplikten,” skriver hon.
Nils Funcke tycker det är högst anmärkningsvärt att en högt uppsatt företrädare för Polismyndigheten uttryckt sig på detta sätt.
– Hon har grovt fel när hon påstår det här. Det är direkt felaktigt och vilseledande att skriva som hon gör.
– Enskilda poliser kan bli skrämda till tystnad, och det är svårt att se att syftet varit något annat.
Unni Jerndal avslutar sitt mejl:
”Jag kommer aldrig, oavsett spekulationer i media eller till följd av direkt kritik från någon polisanställd, att i mitt uppdrag som chef medvetet bryta mot gällande sekretessbestämmelser.”
Nils Funcke:
– Hon skriver att hon med ”tungt hjärta” hon konstaterat att uppgifterna ur förundersökningen nått Aftonbladet. Jag tycker det verkar som hon har ett tungt hjärta och en lätt hjärna i det här fallet.
”Meddelarfriheten är en grundbult”
Aftonbladet har talat med kommunikationsdirektör Unni Jerndal.
Du skriver i ett internt mejl att du med "tungt hjärta konstaterar att uppgifter ur en nedlagd förundersökning kring en polisanställd har nått Aftonbladet". Hur ser du på meddelarfriheten inom polismyndigheten?
– Meddelarfriheten är en grundbult i den svenska demokratin och en möjlighet för statligt anställda att förmedla information till media.
Ändå skriver du att det är "tungt hjärta" de här uppgifterna genom meddelarfriheten har nått Aftonbladet?
– Alltså så här är det, jag har uttryckt att det känns tråkigt att en polisanställd som inte är brottslig, som inte delgivits misstanke om brott, har hamnat i fokus genom en publicering.
– Det är något helt annat än det du säger. Jag har inte begränsat någon från att säga något. Det jag har pekat på i mitt mejl är hur regelverken ser ut i tjänsten. I tjänsten är det inte tillåtet att lämna ut sekretessbelagda uppgifter.
Uppgifterna är sådana att man får lämna dem som statligt anställd, genom meddelarfriheten.
– Men Eric, det jag har sagt är att jag har en känsla kring den här publiceringen. Och i tjänsten kan man inte lämna ut sekretessbelagda uppgifter. Genom meddelarfriheten kan du göra det, men det är någonting annat.
Men det är inte det som skett. Jag har fått uppgifter genom meddelarfriheten, och till följd av det skriver du ett mejl där det står att de anställda kan ha begått brott. Det är kontentan av ditt mejl.
– Nej, det är det ju inte. Jag pekar på vad ramen är för oss som anställda inom polisen när vi uttalar oss i tjänsten.
Varför pekar du på det just nu, på nyårsafton, om det inte har med Aftonbladets publicering att göra?
– Du gör en koppling här som blir felaktig. Att säga saker i tjänsten och att nyttja sin meddelarfrihet är två skilda saker.
Det är ju ingen som har lämnat sekretessbelagda uppgifter i tjänsten. Några har utnyttjat meddelarfriheten för att lämna uppgifter, och då skriver du ett mejl, där du skriver att folk som lämnat information till massmedia kan göra sig skyldiga till brott. Menar du att de sakerna inte hör ihop?
– Jag har skrivit det här mejlet utifrån att jag har ett uppdrag inom polisen och jag har klargjort vilka ramar och regler som gäller och vad man kan säga i tjänsten. Meddelarfriheten är en annan sak.
Du skriver också i ditt mejl: "Som sagt ovan är alltså nedlagda förundersökningar sekretessbelagda." Det är inte sant. Nedlagda förundersökningar är allmänna handlingar. I bland kan man sekretessbelägga uppgifter i dem, men de är i sig inte sekretessbelagda.
– Inte?
Nej, jag har tagit del av massor av förundersökningar, nedlagda eller på annat sätt avslutade. Det är ju därför ni gjort en sekretessprövning i aktuellt ärende och kommit fram till att den här förundersökningen är sekretessbelagd. Båda de paragrafer ni hänvisar till i beslutet är underordnade meddelarfriheten.
– Den som vill använda meddelarfriheten till att lämna uppgifter till massmedia är fri att göra det.
Då undrar jag, vad är skälet till ditt mejl?
– Jag har skrivit mejlet utifrån att det finns ett komplicerat personalärende som jag har haft att hantera och där det finns begränsningar för hur hanteringen ser ut från min sida, som chef inom polisen.
En halvtimme efter vårt samtal ringer Unni Jerndal upp igen.
– Jag ville bara förtydliga en sak, med hjälp av ett lagrum. Det gäller offentlighet- och sekretesslagen 35:1. Där går det att se uttryckligen att förundersökningar omfattas av en långtgående sekretess. Det jag skriver är ingenting jag hittat på.
Jag har inte lagtexten tillgänglig, vad står i paragrafen?
– Jag kan inte citera paragrafen ordagrant, för jag har den inte framför mig. Men titta på den så kommer du att se att skrivningarna kring förundersökning, att de uttryckligen omfattas av en långtgående sekretess.
I själva verket gäller paragrafen Unni Jerndal hänvisar till vissa specifika uppgifter i en förundersökning.
Justitekanslern har prövat en snarlik fråga och konstaterade att 35:1 inte gäller över meddelarfriheten.
– Sa du att JK har kommit med ett beslut?
Ja, just det, 2011. Och i beslutet står att ”Förundersökningssekretess enligt 18 kap 1§ i Offentlighets- och sekretesslagen utgör inte någon sådan kvalificerad tystnadsplikt som går före meddelarfriheten. Detsamma gäller sekretess för enskildas personliga och ekonomiska förhållanden enligt 35 kap 1§”.
– Precis, men då är vi tillbaka i frågeställningen om att det jag säger är vad som gäller när man uttalar sig i tjänsten. Det är två skilda saker.
Du hänvisar till ”en långtgående sekretess” vilket möjligen kan översättas med "kvalificerad sekretess" för vilket meddelarfrihet råder, men något sådant handlar det inte om i det här ärendet. Kvalificerad sekretess handlar om rikets säkerhet, avlyssning, spaningsmetoder och sådant.
– Jag ger mig inte in i de juridiska detaljerna. Jag konstaterar, Eric, att jag skrivit det som gäller i tjänsten och det är det är inte samma sak som meddelarfriheten.